Det är valborgsmässoafton idag. På facebook uppmanas folk att inte grilla sina igelkottar ikväll utan att göra ett alldeles nytt bål för att minimera risken att de små kottarna ska brinna upp. Varje år som de där små fina uppmaningarna cirkulerar på facebook minns jag en liten händelse från min barndom.
Om vårarna ställde kommunen ut containrar i villakvarteren för att underlätta för villaägarna att vårstäda sina trädgårdar. Detta var barnens stora dragplåster. Så spännande att klättra omkring i, uppepå och runtomkring. Jag var för liten för att delta i klättrandet, men gick med min pappa till nästa kvarter där containern stod för på tillbakavägen fick jag åka i skottkärran. Det tröttnade jag aldrig på.
Denna gången dunkade det till lite extra i botten på den ännu nästan tomma containern. Lite konstigt kändes ljudet med tanke på att det mesta som slängdes var gamla löv och mossa.
- Varför slänger du igelkotten? Barnen i containern hade slutat klättra omkring och stirrade storögt allesammans på min pappa.
På vägen tillbaka fick igelkotten åka ensam i skottkärran och jag gick bredvid och tittade på den. Antar att det var en aning traumatiskt för det stackars djuret, men i min familj har vi skrattat många gånger åt händelsen. Tänk att min pappa inte märkte att han räfsade ihop en hel igelkott...
 |
| Foto via |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar