fredag 28 september 2012

Snabbvecka

Hej och hå, vad den här veckan har gått fort. Har varit ett par dagar hos min vän och hennes man och jag längtar redan tillbaka. Den kärleken som finns mellan dem är helt underbar att se och jag blir varm i hela kroppen av glädje att de har varandra. Det är dessutom en bonus att de har tre hundar i de mest extrema storlekar, från miniliten till jättestor. De slösar också med sin kärlek. Den mellersta hunden har varit minst sagt reserverad de första gångerna jag träffat henne, men den här gången var det som att polletten föll ner och hon både log (visste inte att hundar kunde det) och yrde runt som de andra båda när jag kom. 

Tonårsdottern hade lyckats dra på sig lite feber och var även hon lite lycklig över att träffas. Det måste tilläggas att jag älskar tonåringar, särskilt tjejer. Folk i allmänhet tittar på mig med tvivel i blicken och undrar hur skruvad man får bli, men oj vad roligt det är att lyssna på dem och deras idéer. Just den här tonåringen har gått från att vara en riktig tjurboll till en fantastisk ung kvinna som gav mig flera gapskratt med sin fina humor.

Hoppas att jag snart får tillfälle att åka tillbaka.

Idag hoppas jag på uppehållsväder och god mat i kväll. Fast det står still i hjärnkontoret så det är ingen större risk att jag kommer på något gott fredagsmys. Typiskt...

Ha en fin fredag, du också!!


 



 

måndag 24 september 2012

Som att sväva

Det for ett glädjerus genom min kropp idag. Jag formligen svävade i ett enda stort andetag av återsynen av min älskade hemstad, sedd från ovan precis som man gör när man kommer västerifrån. Här finns backar, många backar och fantastiska utsikter, så högt att man lika gärna kunde suttit i ett flygplan. 

Hisnande.

Jag tror aldrig att ränderna kommer gå ur den här zebran. Slätten är vacker, men landskapet i mina hemtrakter är oslagbara.

Inte blir det hela sämre av att jag hälsar på min allra bästa vän. Åh, vad jag har saknat henne. Blir liksom mjuk i hela kroppen av återseendet. 

torsdag 20 september 2012

Störd sömn

Tanken var ju att jag skulle skriva lite om övernaturligheter, som rubriken på bloggen antyder. Det har nu inte varit så värst mycket sådana inlägg så jag tänkte därför att det kunde passa bra med ett litet sådant nu när höstmörkret, blåsten och regnet smyger runt husknutarna.

Det här hände när jag bodde i ett annat litet hus, som byggdes 1946, så man kan ju tycka att det inte skulle vara gammalt nog för att hysa några spöken. Jag måste dock påstå att min första kväll i det där huset gjorde att jag inte tvekade en sekund på att det fanns något mycket bestämt som bodde där. Jag tänkte gå händelserna i förväg litegrann och berätta om en dag då jag bott i huset i ungefär ett halvår. På något sätt hade jag vant mig en aning vid att jag mer eller mindre varje dag som jag sov ut efter en arbetsnatt blev väckt av att någon drog i mitt täcke. Det var en ganska ljus dag då det var tidig vår och jag hade krupit ner ordentligt i sängen med täcket över huvudet för att stänga ute den kyliga luften i rummet. Allt var stilla och och jag sov gott efter en normal arbetsnatt. Runt tolvtiden vaknade jag så som jag sedermera vant mig vid av det där retliga dragandet i täcket. Det var bara lite mer ilsket än vanligt och jag vek ner den biten jag lagt över huvudet för att om möjligt få se vederbörande. 

Lite smått förvånad konstaterade jag att det hängde en dimma i ena hörnet av rummet, ungefär en meter i diameter. En rund klump. Först blev jag lite skärrad och tyckte att jag varit oförsiktig och tänt några ljus på byrån innan jag lade mig, men så var inte fallet. Jag blinkade några fler gånger och dimman började forma sig till en strut och som en fin, fin tråd for den sedan ut rakt genom fönstret. I min lite sömntrötta hjärna blev reaktionen mest att "jaha, jag trodde de där var tvungna att ta sig ut genom nyckelhål eller nåt sånt". Synd att jag inte kunde filma och se det igen.

Eftersom jag glömt att dra ner persiennerna i de fönstren, som dimman for ut igenom, kunde jag se att det inte var någon dimma utomhus. Så jag vände på mig och funderade på att det inte var som den där draculafilmen med den gröna dimman i innan jag somnade om.

Upplevelsen var för konstig för att prata om, så jag har inte berättat för någon om det tidigare. Inte hände det fler gånger heller. Däremot blev jag vansinnigt trött på att ständigt bli väckt efter mina arbetsnätter, vilket resulterade i att jag en dag satte mig upp och skrek: Det var väl då själva helvete om jag inte ska få sova i fred!! Jag fortsatte med en harang om hur min arbetsnatt varit, planen med huset och en hel del annat som jag glömt. Sedan lade jag mig ner och somnade igen. Efter det utlägget blev jag aldrig mer störd i min dagsömn. 

Natten efter drömde jag att jag såg mig själv ligga i sängen och vid fotänden stod en tant med knut i nacken och drog i mitt täcke. Samtidigt förmedlades känslan av frustration över att någon kunde ligga och lata sig mitt på blanka dagen. Jag tolkar det som någon slags förklaring till varför hon försökte köra upp mig, det passar sig inte att man ligger och slöar på dagarna. Söt tant.


Foto: Solsippan




fredag 14 september 2012

Spanien, som jag drömmer om att det är

 Men titta bara på det här stället:



http://www.rusticblue.com/images/aracena_8.jpg

Jo, det rycker i resetarmen. Jag skulle gärna åka till Sierra de Aracena. Väldigt gärna. Förmodligen kommer jag göra det en dag också. Det finns en så stark längtan inom mig. Ännu en gång förundras jag över att man kan sakna eller längta så överväldigande efter någonting som man inte upplevt. Tänk att sitta under en pergola i solnedgången och dricka ett glas bubbel efter en dagsritt uppe i bergen, lyssna på ett avlägset gitarrspel och känna dofterna från den varma jorden i små vindilar som dansar i ditt hår.

Eller så kan man klänga omkring i grottor också:
http://www.spainonline.com/images/HUELVA/Cuevas/Aracena-Gruta%20de%20las%20Maravillas07.jpg



 

 

onsdag 12 september 2012

Resfeber

Jag har aldrig varit i Spanien (eftersom jag inte räknar turistghetton på Lanzarote och Teneriffa till Spanien), men jag har en hemlig dröm om att åka dit. Igår kväll såg jag ett program där programledarna letar efter lämpliga boenden åt sina engelska landsmän och av en händelse så fanns där några stycken mer eller mindre fina hus i Sierra de Aracena. Paret bestämde sig slutligen för en gammal sommarskola för barn och jag drog en avundsjuk suck över deras mod. Så häftigt!! 

Av en händelse googlade jag lite i morse och hittade minsann både nationalpark, fantastiska grottor och hästritter på åtta timmar i just Sierra de Aracena. Sist, men inte minst, ett luxuöst boende (romantiskt förstås) för ca 17 000kr för de två veckor jag tänkte mig. De har även ett fint utbud av viner, cava och cocktails. De menar även på att sängarna är fantastiska med sina komfortabla madrasser och lakan av egyptisk bomull. Jomensåatt... 

Om jag börjar spara nu så kanske jag har råd när jag blir pensionär. Eller så kanske jag ska starta en lokal insamling? Skänk en slant till en liten solsippa med trasig själ och värkande kropp??

Någon gång, kanske.

Hoppas.

Då ska jag ha resfeber!

tisdag 11 september 2012

Kroppen säger ifrån

Konstaterar ännu en gång att jag vill lite mer än vad jag egentligen orkar med. Hela förra veckan var jag igång och gjorde saker i ett för mig högt tempo. Jag borde veta när jag glömmer vart jag ställt bilen att jag måste dra ner på det där tempot. Dessvärre har jag lätt att ignorera de där varningssignalerna. Min kropp har utvecklat diverse knep för att överlista mig och igår tog den i så att jag nästan sprack. Det stavas VÄRK och jag blir alltid lätt fascinerad över dess totala och oinskränkta makt. Jag blir totalt handlingsförlamad.

Somliga kallar symtomen jag har (de är fler än de ovan nämnda) för utmattningsdepression eller utbrändhet. Jag tycker att båda de där orden är alldeles för tråkiga och använder hellre en hel del andra omskrivningar. Tyvärr är det faktiskt utbrändheten som är det som är det mest uppenbara hos mig. Min PTSD klarar jag för det mesta att dölja när jag umgås med folk. Men att jag glömmer, inte hänger med i konversationer och beter mig allmänt förvirrat är desto svårare att skyla över. Då är humor en befrielse. Jag är inte dum i huvudet, bara väldigt mycket som Doris i Hitta Nemo emellanåt. 

Idag tänker jag inte engagera mig i någonting. Bara äta kakor och dricka té. Det blir bra.





Bild lånad från: http://shapemeup.se/wp-content/uploads/2012/03/te.jpg




 

torsdag 6 september 2012

Orättvist


Men vid flera tillfällen tänkte jag för mig själv att om jag någon gång skulle få frågan av en misshandlad kvinna om hon skulle fly, då skulle jag nog bara svara: ”Nej, döda honom i stället, för om du flyr kommer du bara att bli sviken och ännu mer ensam! Polisen kommer att vända dig ryggen, socialtjänsten kommer bara motvilligt att hjälpa dig med pengar, du kommer att leva i ständig skräck för att bli uppspårad, och dina mardrömmar kommer aldrig att sluta plåga dig utan troget komma på besök varje natt. Och skulle du någon gång återvända så är ditt liv ändå förstört, för du blir tungt skuldsatt och alla rycker bara på axlarna och struntar i dig. Din tyrann till man får bara ett kort fängelsestraff med permissioner efter någon vecka. Han behöver inte fly. Han har turen att ändå få stanna innanför murarna så länge att han hinner träna, sola, studera och träffa nya, intressanta vänner. Han kommer också att ha tid att få sina tänder lagade gratis hos fängelsets tandläkare. Sedan släpps han efter att ha avtjänat bara en tredjedel av straffet, och när han nu har avtjänat sitt straff så ska han ju naturligtvis få möjligheten att komma tillbaka in i samhället med hjälp av en bostad som man ordnar åt honom och diverse bidrag. Där har du den så kallade rättvisan. Så känn dig för allt i världen inte frestad att skuta skallen av honom i stället, även om du då i och för sig skulle få en mildare behandling än den du får om du flyr – och dessutom gratis tandvård…”

ur Magdalena Graafs bok Det ska bli ett sant nöje att döda dig

När jag var mitt uppe i allt (man kan inte på något sätt säga att jag var lika illa utsatt som Magdalena) hade jag många gånger tankarna kring att leva med skyddad identitet med allt vad det innebär. När jag så läste den här texten insåg jag att jag aldrig hade klarat det. I Sverige, på 2000-talet anklagar man fortfarande kvinnor för att vara klena som inte klarar att lämna ett destruktivt förhållande. Man fnyser åt dem och säger att hon kanske på något sätt tycker om att ha det så. Betraktar dem som lite jobbiga och udda. Handen på hjärtat, skulle du orka leva på ett sådant sätt? När myndigheter vänder dig ryggen och din familj som förhoppningsvis vill hjälpa dig inte kan för de vet inte vart du finns? Utan sina nära och kära är man inte särskilt stor på jorden, men det skydd kvinnor kan få är sådana som eldsjälar ställer upp med ideellt. Ideellt!! Det finns massor med utrymme att ta hand om våra kriminella, men de som är skyddslösa får klara sig själva. Jag kan inte riktigt greppa detta utan att storkna av ilska.



 

onsdag 5 september 2012

Vassa klor

Har fräst lite extra på jobbet i några dagar, kämpat i motvind och gjort mig obekväm både här och där. Inte konstigt att jag har huvudvärk ikväll. Men jag återupptäckte en sak hos mig själv; jag jobbar vansinnigt hårt när det gäller orättvisor. Måste jag klösa och fräsa även mot dem som står över mig för en annan människas skull så gör jag det. Ingenting retar upp mig så som när svagare personer sopas under mattan för att dölja sin egen inkompetens eller av ren lathet. Då vaknar vildkattan i mig. Det känns så klart skönt att min närmaste chef stöttar mig och flera av mina arbetskamrater har fått lyssna när jag stönat över allt dumt jag hört de här dagarna. De är säkert också glada att jag är ledig i morgon...hehe.

 

måndag 3 september 2012

Vardagsglädje

Vänner är lite som att borra ner näsan i en mjuk kattpäls och höra spinnandet i varje andetag. Det värmer så gott. 

Vi hade en vän på besök igår och jag skrattade och skrattade så jag nästan kiknade i flera timmar. 

Ett plus till är att han är allergisk mot katter, så hemmet blir i princip sanerat inför hans besök. Himlans bra.

Nu ska jag bara hålla tummarna för att hans pinfärska förhållande håller i sig och blir bra. Önskar dem all lycka!