söndag 19 april 2015

Tvi vale!

I ett par veckor nu har kissekatten kommit upphoppandes i sängen på morgonen och gosat oss vakna med sitt spinnande. Ett väldigt fint sätt att vakna på och jag älskar när han sänder sina brumningar från sin bröstkorg ner i min bröstkorg. De små vibrationerna är otroligt lugnande och att möta de små kattögonspringorna på mindre än en decimeters håll gör mig alltid lite fnissig. Mys på hög nivå.

Däremot var det inte alls lika mysigt att vakna upp till hans kräkningar idag. Husse hann upp före mig och medan jag stapplade iväg ut i köket för att hämta papper kräktes kissekatten upp en säkert 20 centimeter lång och platt mask. Helt vit.

Husse höll katten för att hindra honom att spy på någon av mattorna och jag fångade upp masken med papper utan att riktigt se vad det var. Blodtrycksfallet hade inte riktigt hunnit gå över. Men vid närmare undersökning låg den och drog ihop sig och sträckte ut sig, rörde sig slött och oplanerat där på pappret. Jag var tvungen att spola ner den i toaletten. Fort.

Tänk, innan vi flyttade hit har han aldrig haft problem med mask. Ett par gånger gav jag honom avmaskningsmedel när han var mindre, utifall att han skulle ha utan att jag märkte något. Nu är han mer inne än ute, fullständigt tvärtemot hans gamla vanor, och jag har fått ge maskmedel två gånger på bara några veckor. Vad händer? Plötsligt känns det som att jag inte har haft honom i sju år, mer som att jag bara haft honom i sju månader... Fast själv ligger han mer än nöjd och snusar i godan ro, tätt tryckt till mitt ben. Helt oberörd av sin mattes oro. 

 

1 kommentar: