onsdag 21 november 2012

Oväntat möte

I förrgår var jag ute och red en skvätt, det var härligt väder med sol och det var helt vindstilla. Underbart! Så vi skrittade fram till ett samhälle lite längre bort, allt gick bra och hästen var väldigt lugn trots att allt var nytt för honom. På vägen tillbaka ser jag att en kvinna stannar sin lilla gråa bil på en väg som anslöt till min. Hon tittar och tittar och tittar och drar ut på stegen och ser ut som att hon till slut står och väntar på att jag ska komma närmare. Det gör mig smått nervös och jag frågar tyst för mig själv om det är ytterligare en trist människa som kommer säga till mig att jag inte är önskvärd på den där vägen. Det har hänt mig några gånger nu att jag blivit rätt tråkigt bemött men valt att göra en pudel varenda gång och bara förklarat att jag inte tänker visa mig igen till häst på just den där vägen det är frågan om.

När vi kommer närmre börjar kvinnan gå mot mig och hälsar. "Nu är det klippt" tänkte jag och kände genast hur ledsen jag blev. Hon undrar var jag kommer ifrån, berömmer den lilla hästen och frågar om det var jag som köpte Jennys häst.

När samtalet var slut kom jag på mig själv med att vara väldigt förvånad över att jag blivit så trevligt bemött och kände mig välkomnad. Vilken fin känsla.

Glad i hågen styrde vi kosan hemåt och med lite bättre självförtroende blev hemvägen ännu trevligare än vägen ut.


torsdag 15 november 2012

Gnagandets konsekvenser

Jag hade någon slags föreställning om att vara rädd om mina fina (och dyra) ridhandskar, som jag kommit att älska trots den fula gula färgen på skinnet. Det är rätt många år sedan jag köpte dem, men om man bara finrider lite så håller de en evighet. Nu när jag är i stallet nästan jämt har jag märkt att det slitit en aning på dem och därför bestämde jag mig för att ha ett annat par när jag gör grovjobbet. Dessvärre är jag inte van vid hundar. I alla fall inte vid norpande hundar. Absolut inte vid norpande, gnagande hundar.

Båda handskarnas kardborreband är prydligt avknipsade av ett stycke gnagande hund. Hon är så fånigt glad jämt, så det går bara inte att vara arg på henne. Bushund. Typiskt nog vet jag inte vart jag ska hitta ett par likadana. De här köpte jag i något stånd på Falsterbo horseshow. Suck. Antar att det här ger mig en anledning att leta reda på en bra ridsportbutik någonstans i närheten. Jag känner bara till Hööks än så länge. Eller så får jag vänta tills jag kommer till mina hemtrakter, kanske. Litet, men gnagande litet dilemma.



onsdag 14 november 2012

Till salu!

Huvud säljes till högstbjudande!
Det är en aning slitet efter flera års hårt användande, men alla anatomiska delar sitter på rätt plats och har inga udda proportioner, de fungerar även för det mesta på ett helt acceptabelt vis. Dock kräver det daglig skötsel, vilket tar en del tid i anspråk. Käken kärvar förstås och möjligen borde ögonen undersökas för behov av eventuella reservdelar. I övrigt är huvudet associationsrikt, fullt med meningslöst pladder, som i många fall resulterar i att andra skrattar. Det har inte alltid fått högsta möjliga omdöme, men fungerar väl till vardags.

För övrigt kan ett skulderparti inkluderas i köpet. Det har en del missljud på höger sida, men det torde inte behövas några radikala insatser för att det ska fungera, förmodligen är det tillräckligt med lite massage.






söndag 11 november 2012

Mobilt fniss

Ibland när jag har tråkigt tittar jag på mina bilder som finns i min mobil. De är inte särskilt bra, vare sig i kompositionen eller upplösningen, men den här blir jag lite fnissig av varenda gång jag ser den. Det var efter en ridtur i somras och vi kelade en stund i hagen innan jag skulle gå. Kan man bli annat än glad?




Kakornas dag

Misstänker att fars dag firas enbart i syfte att kunna proppa i sina barn så många kakor som möjligt under en enda dag. Hu! Har varit hos svärfadern idag och ätit hur mycket som helst under flera timmar. Det var väldigt gott, men hujeda mig vad magen är uppsvälld efteråt...

Samarin, samarin med detsamma!

Nu vill jag nog inte äta kakor på åtminstone en hel dag.



lördag 10 november 2012

Lycka

En god, mustig gryta och ett glas vin... Ibland är det små saker som gör en lycklig. Feberfrihet är också en himlans bra grej.

Hoppas du har en fin lördagskväll!!



torsdag 8 november 2012

Feber och arbetshandskar

Verkar ändå ha någon slags feberfri dag i dag. Den andra i ordningen i så fall och jag börjar blicka lite hoppfullt framåt. Med hjälp av Propavan har nätterna blivit lite drägligare också. 

En aning oväntat har jag fått sällskap hemma av en genomförkyld sambo, som hostar och snorar och har ännu mer feber än vad jag haft den här en och en halv veckan. Snacka om sjukstuga.. Fast kissekatten är nöjd, sällskap hela dagarna och massor med ledig tid att ligga i knäet eller framför tv-n och titta på djurprogram. Fast det behöver ju inte vara Stephen Kings Jurtjyrkogården förstås. Den var läskig, tyckte kissekatten, som trampade ängsligt fram och tillbaka när den elaka kissen morrade och fräste på tv-n. Själv insåg jag att jag blivit äldre och inte alls lika lättskrämd som första gången jag försökte titta på den. När slutet kom blev jag mest bara trött och undrade vad jag ödslat tid att titta på egentligen. Fast Stephen King är och förblir en mästare på att visa vad sinnesförvirring, sorg och kärlek kan leda människor till att göra. Den till synes helt vanliga medelsvensson-människan som plötsligt löper amok på ett totalt galet sätt är den ultimata skräcken. I alla fall i mina ögon.

Eftersom jag var feberfri igår tog jag mig en liten ridtur på min något motsträviga lilla pålle. Han har börjat testa vad jag går för, vilket leder till vissa meningsskiljaktigheter vad gäller uppsittning, gångart och tuggning av kläder etc. För det mesta har jag ett abnormt stort tålamod och har lite behandlat honom med silkesvantar och skiraste hjälper och massor med beröm. Det har inte blivit stort bättre för det och igår tog jag istället på arbetshandskar och de krävande hjälperna. Gissa om det lönade sig? Jag har haft stora problem att fatta galopp på just den här lilla pållen och han har inte alls låtsats som att han har förstått vad jag vill. I går gick det alldeles fantastiskt bra! Jag galopperade ett par varv med ett stort flin på läpparna.

Nu ska vi bara bygga lite muskler och få upp konditionen på den lilla kraken så kommer det gå ännu bättre om ett litet tag.

Små, små steg i rätt riktning. 

Och massor med té, kärlek och choklad.

Kram!


 

fredag 2 november 2012

Ska balansera

Jag pratade med dr Abdul idag, om min sömn (inte sömn) och kraftlöshet och en del annat. Det känns fånigt att egentligen ha ett behov av att berätta att den där invandrade läkaren är tusen gånger bättre än den svenska jag träffade förra gången jag var tvungen att gå till vårdcentralen. Men det är ett faktum jag inte kan bortse från. Många gånger fnyser man föraktfullt över invandrare, men de jag har fått vård av har varit fantastiska, empatiska, noggranna och ärliga.

Jag ville bara säga det. Sådana som jag är inga lätta patienter. Det är inte som att man ger en kur penicillin och sedan är allt bra. Att ändå bli mött som en person och inte som ett bekymmer ger ett fint plåster på själen. 

På dr Abduls inrådan tar jag det lugnt en vecka till och kommer förhoppningsvis i bättre balans. 






 Bild från



torsdag 1 november 2012

Smekningar

Vinden har klätt av bokarna deras löv och de rasslar färgglatt omkring på marken medan grenarna de nyss prytt suddar den blekgrå himlen i små vajande rörelser. Sävligheten i träden och de små smekande vindpustarna bjuder på ett skådespel jag skulle kunna njuta av hela dagen. Helst under en varm filt med en kopp té i händerna.

Om jag fick önska så skulle jag vilja att novembers vindar smekte sakta över landskapet och lämnade mjuka kontraster av höstens vackra färger.

Jag blundar. Och önskar.

Välkommen november.