fredag 10 april 2015

Det här med nyheter

Men alltså.... Jag veeeet att jag tänker för mycket. Det är bara det att jag inte kan låta bli. Hur gör man när man stänger av alla känslor och bara typ, flyter med? 

Jag läser sällan dagstidningar, kvällstidningar eller skvallertidningar. Det beror inte på att jag inte är intresserad. Tvärtom. Jag blir vansinnigt engagerad i allt som står. Allt. Från det rivna lägret i Pildammsparken i Malmö till hunden som försvann i rädsla för påskraketerna. Det är just därför jag inte läser. Fast just idag tänkte jag att jag skulle läsa artiklarna om Margot Wallström, uttalandena om Saudiarabiens medeltida lagar och konsekvenserna kring det där. Det gick sådär. Jag blev naturligtvis liten och rädd och sedan började blicken flacka till högersidan där det fanns artiklar som andra läst. Där fanns inlägg om hur provokativt Ryssland beter sig, om att Anne Franks förrådare förmodligen hittats och att USA tänker att de kanske ska gasa ihjäl sina fångar istället för att ge dem giftinjektioner. Min blick drogs magnetiskt till britsen med bältena på. Jag var bara tvungen att läsa. Jodå, de har anmält sig själva för att det tog 45 minuter för en fånge att dö av giftinjektionen han fick. 

Man skulle kunna tro att det var tiden jag blev upprörd över. Så är det inte. Jag frustade maktlöst rakt ut i luften att när ska människor begripa att man inte ska ha ihjäl varandra??! 

Jag vet att det inte är några sockersöta och oskyldiga människor som blir avrättade i USA. Så blåögd är jag inte. Jag säger också att vissa människor har förbrukat sin rätt att leva. För det tycker jag. Helt ärligt. Det finns människor som förtjänar att dö. De förtjänar att nästan dö under 45 minuter också. Eller under ännu längre tid. Ändå hävdar jag att dödsstraff inte är en lösning. Jag anser att det finns så mycket som gör att vi människor handlar fel, tänker fel och färgas av våra uppfattningar snarare än bevis i så många situationer att risken är alldeles för stor att man har ihjäl fel människa. Jag är också av den uppfattningen att när jag ska ta ställning till ja eller nej så måste jag också väga in hur jag ställer mig till att det är jag själv som står med giftinjektionen i handen. För om jag skulle vara för dödsstraff så måste jag också kunna vara den som utför det. Varför ska jag lasta någon annan med det? Svaret är nej, jag kan inte tänka mig att avliva en annan människa som fått en dödsdom. Jag tror alltid att det finns bättre alternativ. 

Förstår du varför jag inte läser tidningar så ofta? Några artiklar senare och min hjärna drar igång bland de mest djuplodande funderingar man kan ha på morgonen, eller vilken tid det nu är på dygnet. Nu ska jag försöka få tillbaka lite balans och inte oroa mig över världskrig, avrättningar och feministiska uttalanden från Wallström på en stund. Inga mer tidningar för mig idag. 


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar