Kylan och fukten gjorde luften rå och väldigt lite inbjudande idag. Fastän att det kändes bättre att ligga kvar och dricka té och bara blunda sig igenom dagen tog jag mig upp och mediterade en stund efter frukost. Jag hade lovat en vän att göra en ceremoni för hennes skull och med lite ringrostig tveksamhet tog jag mod till mig och gjorde min egenkomponerade ceremoni. Den blev inte helt perfekt, men kändes äkta och med humor, precis som jag gillar. Nu hoppas jag bara på den positiva effekt som jag bad om för min vän.
För att fortsätta på samma tema, att vända blicken inåt och fokusera på kropp och sinne fortsatte jag därefter med ett yogapass och en lite längre promenad. Inte särskilt lång med mina gamla mått mätt, men med utmattningsmåtten blir det mesta långt.
Vinden lyfte luvan på min jacka och på åkrarna viskade säden med sin lite hesa ton så här en stund innan det är dags för skörd. Annars var det mesta tyst. Jag passerade de vackra hästarna och fnissade åt fåren som ännu inte lyckats beta ner gräset så det ser ut som små vita bollar i ett hav av grönaste gräs där de går. För en gångs skull njöt jag av att promenera. Det var bra längesedan...
Själv tycker jag att just promenader kan vara väldigt meditativt. Jag tror att mina promenader blev min räddning de senaste månaderna när hela min värld rämnade. Jag hoppas att du har fått njuta av många sköna promenader den senaste tiden och att många återstår. Och kraften kommer förhoppningsvis växa till sig allt eftersom.
SvaraRaderaTa hand om dig.♥
Kram Lotta
Jag håller med dig om det meditativa i promenader, men någonting möblerar om hjärnan ordentligt vid utmattning så det som förut har varit vilsamt kan ibland vara tokstressande. Mycket märkligt, men det kanske förändras det också någon gång.
RaderaDet är en otroligt jobbig resa du går igenom och jag tror att känslorna kan bli både starkare och klarare på köpet, både på gott och ont. Men någonstans kan ändå livet bli en aning vackrare, luften krispigare och kärleken starkare.
Ta hand om dig, du också <3 <3