onsdag 23 september 2015

Tasstramp

Jag har svårt att få till det med bloggandet just nu. Här hemma håller vi fortfarande på att vänja oss vid den lilla dunderklumpen som har kommit in i vårt liv. Han tar liksom all uppmärksamhet som finns, dygnet runt. Fast själv tycker han ju förstås att han får för lite uppmärksamhet...

Efter vår lilla färd till djursjukhuset vände allt illamående och diarrén försvann, så lilltrollet kunde börja fokusera på att växa och hitta på bus. För det mesta är det harmlösa bus och inte särskilt våldsamt. Han är en snäll liten kille. Men han växer som en raket! Förra veckan ökade han med två kilo och ska han hålla det tempot så dröjer det inte länge tills jag inte orkar bära honom längre. Vi har en duktigt brant trapp upp till oss så tanken är ju att bära så länge det går. Vill inte slita på några höfter eller leder i onödan.
Om två veckor ska han få sin andra spruta så därefter kan vi äntligen få träffa andra hundar. Han behöver få lite annan stimulans än att bara springa efter mig...

Resten av livet har satts på paus än så länge. Men det blir kanske lättare när han blir en anings rumsren och inte har tusen tankar på språng på samma gång. Just nu känns det väldigt avlägset.


Foto: Solsippan



måndag 14 september 2015

Här är Vidar!

Här kommer Vidar! En glad liten valp som har börjat känna sig mer hemma hos oss nu. Full av liv och energi och massor med bus!

Foto: Solsippan



Foto: Solsippan



Foto: Solsippan



Foto: Solsippan


Han har hicka flera gånger om dagen, snubblar över sig själv lika ofta och delar gärna ut massor med pussar till vem som helst. Fast om någon kommer och pratar bakom häcken gömmer han sig helst bakom sin mattes ben. Ännu har vi inte fått kläm riktigt på alla rutiner och behov hos alla boende, men det kommer nog så småningom. Det är en stor omställning att få in en liten valp i hemmet. Katten tar ut sin frustration på grannkatterna, tyvärr, så honom måste man ut och hämta mellan varven för att de övriga stackarna ska få vara i fred. Valpen är lyckligt ovetandes om vilken oreda han ställt till med och nosar bara nyfiket åt den något besvärade katten. 

Åh så jag längtar efter valpkurs och den andra valpsprutan så att man kan börja träffa andra hundar och åka till stallet och... och... och... men det är förstås fantastiskt roligt att se hur den lilla fluffbollen formligen knakar i växten och får bättre fart under tassarna för varje dag. Härligt!!





lördag 12 september 2015

Mycket på en och samma gång

För en vecka sedan hämtade vi vår lille tuss och vi var nog lika slitna allihop efter resan hem och allt det nya, men glädjen att äntligen få ha honom hos oss var total. Dagen därefter började ett orosmoln dra in över oss. Allt stod inte rätt till längre med den lille valpen. Han var så otroligt lös i magen. Inte bara lös, det sprutade ut ur honom och han kräktes även några gånger. Fast det lugnade ner sig och på morgonen därpå åt han och drack och var pigg. Hela dagen, fram till klockan sex på kvällen. Då kom allt tillbaka, men tio gånger värre. Det gick så himlans fort. Klockan åtta satt vi på djursjukhuset och lilleman kräktes i en hink och var helt färdig. Han fick stanna över natten, fick dropp och flera andra mediciner. 

När vi väl fick hämta honom igen, tidig eftermiddag dagen efter, var det som att vi fick hem en helt annan valp. Vilket spring i benen och vilken levnadsglädje och så roligt precis allting var! Det är ju så en valp ska vara! 


Foto: Solsippan

Det är en stor omställning att plötsligt ha en valp i huset. Större än jag kan minnas att det var att få katt. Fast det är ju nu sju år sedan. Fast det tog inte lång tid innan han kröp in och bosatte sig i hjärtevrån, den här lilla parveln. Sjukt jobbigt, men otroligt roligt. Så mycket känslor på samma gång...