tisdag 29 januari 2013

Rapport från en virrhjärna

Det snöade lappvantar idag, om jag vågar skriva så utan att vara rasistiskt. Själv tycker jag att det är ett fantastiskt gulligt ord, där man riktigt känner stunsen i flaken av snö som ymnigt faller och faller som i vilken saga som helst.

Lika snabbt som den föll töade den sedan bort, lappvantesnön. I all denna blöta for jag ut till stallet och tänkte att pållen åtminstone kunde få sig en liten promenad som omväxling mot att bara trampa runt i hagen. Det är inte lätt att vara pålle utan snöskor eller broddar när det är snö och halt.

Lilla pållen tar några klapprande steg på isgatan utanför hagen, halkar och drar mulen rakt in i min skuldra. På något sätt tycker jag alltid att det är en viss ironi i att fyrbeningar så ofta tappar balansen, blir full i skratt och tackar samtidigt min lyckliga stjärna att det inte var en decimeter längre ner eftersom jag opererade bort en plupp på min rygg igår. Jag glömde fråga hur många stygn han satte, läkaren, men att döma av all fiskelina som ålade omkring på min rygg kan det lika gärna vara tre, som tio. Jag slets mellan att somna och att försöka vrida nacken ur led för att komma åt att se vad som hände. Det är ju inte så mycket annat man kan göra när man ligger på mage på en brits.

Träningsförbud i två veckor fick jag. Så fånigt. Stygnen kan gå upp och jag ska sitta och rulla tummarna i två hela veckor...? Nädu, den gubben gick inte. Jag får väl bara röra mig lite försiktigare, hehe..

lördag 26 januari 2013

Så mycket på en endaste liten vecka

Fick ett sms från stallägaren häromdagen. Det stod "Är du vaken? Ring isf." Mitt hjärta började slå och en miljon tankar for genom huvudet under den korta tid det tog att leta reda på hennes telefonnummer och innan hon svarade.

Hästarna mådde bra, fick jag snabbt veta, men det hade varit inbrott i stallet under natten. Som väl var hade den ena av deras hundar börjat skälla som besatt och skrämt ut de tre ynglingarna på vägen. Det verkar som att de varit ute efter redskap att stjäla en bil istället för den andra som lagt av, även den stulen. Alla andra grejor fanns på plats.

Tänk att man kan bli så lättad av att det "bara" var ett inbrott. Visst hade jag blivit galen av ilska om de stulit hästutrustning, men om de gett sig på och skadat hästarna kan jag nog inte svara för vad jag tagit mig till.

Efter ett par extra morötter till min lilla pålle och lite fler klappar till de andra åkte jag lugnad därifrån igen.

Det har överhuvudtaget varit en knasig vecka. Jag har bytt arbetspass och varit i Lund på en halvdags utbildning och åkt de långa milen till min kompis E som fått en underbart söt liten pojk. Tror inte att jag tål att rubba mina cirklar alltför mycket eftersom jag fått en hejdundrans huvudvärk på kuppen. Min chef bara fnissade i luren då han ringde och skulle kolla hur det var med mig och han tyckte nog att jag mest skulle ta det lugnt hela helgen (tror nog att han har lärt sig min huvudvärk bättre än jag själv har gjort...) och till slut fick jag ge med mig och sjukskriva mig. Det har börjat släppa nu i kväll, men jag vågar inte chansa så det blir soffan i morgon också.

Min förhoppning är att jag ska få lite fart på den här bloggen igen. Jag har så många drömmar och förhoppningar som behöver få slinka fram genom mina fingrar till tangentbordet. Det vore trist om de bara glömdes bort.


måndag 14 januari 2013

Bäbis!

En av mina bästa vänner ligger just nu i födslovåndor och pinas. Som vi har väntat på den här dagen!!

Håller både fingrar och tår för att det går bra för henne och barnet. Och jag tror att det blir en pojk, vi får väl snart se om jag har några siarförmågor.


[rar+bäbis.jpg]


Bild via

lördag 5 januari 2013

Ljuset!!

Snart är det dags.

Alldeles snart, om bara några dagar kommer talgoxen att börja med sitt tjippande och påminna om att det inte är länge kvar tills det är vår. Visserligen har både rödhaken och gärdsmygen sjungit hela vintern närapå och gärna även då det varit mörkt, men det finns inte mycket som klår talgoxens ensidiga pipande vid den här tiden på året. Runt den nionde januari brukar jag höra den första gången, förutsatt att jag inte sitter på rumpan i soffan och dricker té i stället för att vara ute. Vi får väl se hur det blir detta året, här är ju lite annorlunda natur än den jag är van vid. 

Det är i varje fall väldigt skönt att vintersolståndet är passerat och det nu bara blir ljusare och ljusare, även om det också innebär att dammtussarna blir mer synliga och fönstren tycks ha samlat på sig all skit de har hittat sedan de putsades sist.

Nytt liv, nya krafter!