Nya marker

Jag som trodde att jag stod stilla i min andliga utveckling...

Idag tog en vän med sig några saker och några bilder som jag fick hålla i och "läsa av" som det kallas. Jag hade prestationsångest och litade inte riktigt på de första intrycken jag fick. Egentligen vet jag ju inte hur man gör. Fast sen bestämde jag mig för att strunta i att jag ingenting vet och att det kanske inte skulle hända något alls eller att jag skulle säga helt felaktiga saker och bara babblade på om det jag såg. 

Det visade sig stämma in i små detaljer. Sånt som jag inte vetat om eller känt till. En enda sak hade jag galet fel i, men min vän sa att jag förmodligen kände av hennes känslor istället för hur verkligheten var. 

Det var nästan lite otäckt att jag kände av så mycket och att det var så rätt. Det var otäckt. Hur är sånt möjligt? Ju mer jag pratade desto tydligare framträdde nästa detalj. Jag kunde se saker när de hände och beskriva djur jag aldrig träffat. Jag såg blommor i färg och kände om det var sommar eller när havet stänkte salt i ansiktet. 

Jag var tvungen att dricka en mugg té efter det. 

Hur är det möjligt att ett föremål eller en bild kan förmedla så mycket genom att man håller i det? Antar att jag bara får släppa den tanken och bara låta det ske. Lite som att man kan läsa en bok fast man vet inte exakt hur det går till att trycka den. Man måste inte ha bakgrundsfaktan för att ta del av vad som står i den. 

Det här är en helt ny värld. Fast ändå gammal på nåt sätt. Innan har jag inte vetat om vad som har hänt när jag har känt känslor eller fått upp bilder. Nu börjar jag kunna veta vad jag kan förvänta mig. Gissa om det är spännande?