Jodå, jag klarade kursen. Den mediala utvecklingskursen alltså. Egentligen borde jag väl vara glad och skutta runt för det är ju en slags bekräftelse på att man kan. Fast jag vet ju redan att jag kan. Det här var en grundkurs i hur man ska öppna upp och ta emot budskap till exempel. Jag saknar ganska mycket det där hur man ska göra när man öppnat dörren och inser att det är en dörr där det är så förbaskat mycket som kommer igenom att man behöver stänga den nu och då för att få pausa.
För mig har det varit lite som att komma in på en nyhetstidnings centralredaktion och alla andra har gått hem. Den enda som ska ta emot alla telefonsamtal, hänvisa besökare och sköta alla andra uppgifter är jag.
Så kan man ju inte ha det.
Dessvärre fick jag inte förtroende för kursledaren. Inte det minstaste lilla ynkapynka förtroende. Alls.
Så då står jag tillbaka litegrann på ruta ett igen och söker med ljus och lykta efter någon som möjligen kan vara att lita på i den här djungeln. Fast jag skyndar långsamt den här gången. Jag har ju fortfarande den där trista utmattningen att slåss med och sedan fanns det ju en del övningar i grundkursen som faktiskt var ganska bra. När jag kombinerar dem med det jag fått ifrån yogan så blir resultatet förhoppningsvis fantastiskt. Meningen är ju trots allt att jag även ska få chansen att stärkas upp och växa med uppgiften.
Så jo, det är en blandning av både glädje och besvikelse i den bägaren. Allting hade ju varit så mycket enklare om kursledaren varit fantastisk och man bara hade kunnat fortsätta med nästa del när man känner sig redo.
Tja, jag antar att det finns andra äventyr som väntar på mig. När tiden är mogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar