Oförskämt lite kattinlägg..

Vaknade (som vanligt?) av kissekattens mjuka duns när han hoppar upp i fotändan på sängen och lite försiktigt trampar sig fram och väntar på att jag ska hinna vända mig på rygg så att han kan trona på min bröstkorg, nöjt spinnandes. Han ligger så en stund tills han nästan somnar, rycker till och måste flytta sig för att hålla sig vaken en stund till. Det verkar vara det som är hans stora bekymmer, att hålla sig vaken, särskilt som både jag och finaste D brukar somna om ganska så snabbt.

Han kommer samma tid varje morgon, myser med oss en stund, hoppar sedan ner och skäller på pilfinkarna som bygger bo under takpannorna utanför hans utsiktsfönster, sedan går han på toa och därefter börjar det frekventa ylandet då han tycker att det verkligen är dags för oss att gå upp och ge honom frukost.

Finaste D sa igår att kissekatten skulle kanske ha en egen blogg. Supermysigt kanske, men det skulle bara stå samma sak varje dag och finnas suddiga bilder på en svart blobb som för det mesta sover.  Typ såhär...

Kisseblobben vilar på mattes ben. Foto: Solsippan

Monsterkissen leker relaxad jägare. Foto: Solsippan

Det är lite sköntläskigt att bli kliad när man inte själv tagit initiativet...

 Foto: Solsippan

Vad gör du matte? Foto: Solsippan

Kan du bara ligga still nu matte så att jag kan sova på din mage någon gång?? Foto: Solsippan

Skitdåliga bilder allihop och den enda anledningen till att jag sparar dem är att jag aldrig får till det bättre än så. Om jag släpar fram den riktiga kameran så springer han så lång väg bort som han kan om han är utomhus och inomhus går han in i det mörkaste lilla hörnet han kan hitta och sitter där och tjurar tills jag stoppat ner kameran i väskan igen. Med mobilkameran blir det i alla fall en liten blobb... 

Jag har haft honom i sju år nu, tja han är ju sju år gammal och jag fick honom när han var fjorton veckor och även om omställningen till att bli matte var ganska knepig så ångrar jag mig verkligen inte. I mina fantasier så var det inte alls så att vara kattägare som det är i verkligheten och jag ska inte sticka under stol med att jag varit yberfrustrerad många, många gånger och ibland har jag fått stänga in mig själv för att lugna mig och komma ifrån honom en stund. 

Fast för det mesta är han faktiskt rätt underbar.

Tja, en del tokerier har jag kanske på lager när jag tänker efter. Men inga bra bilder...