Sensommarrassel

I slutet av juli ändrar vinden ljudet i trädens kronor. Från att ha varit varmt, mjukt och böljande blir det mer torrt och rassligt. Några dagar senare börjar björkarna ruska av sig sina frön i små virvlande danser. Här, där jag bor nu är långt söderut i Sverige och det finns inte så mycket björk, men jag har märkt att även bokarnas kronor börjar sjunga om sensommar. I ett par dagar förra veckan har vinden varit ganska hård och nyfiket lyft locket på brevlådan flera gånger innan den sveper vidare neråt gatan och sliter ett par extra gånger i träden på vägen bort. Då kryper jag helst inomhus med en god bok i soffan. Det har dock inte blivit så mycket inomhus i ett par veckor, och inte mycket bok heller. Vi har haft semester och första tiden var det fint väder och dagarna ägnades åt att sila sand mellan tårna och svalka sig i havet. När vädret började bli sämre ägnade vi oss åt trädgården igen. Det finns fortfarande massor kvar att återställa och mycket mer grävande att göra. Fast vi börjar ana slutet på det hela, äntligen. Det är bara trappen upp till ytterdörren som ska på plats och en ny gräsmatta, ca 16 kvm kvar att så. Förutom lite fler plattor som ska läggas framför ytterdörren. Sedan blir det nog mindre sand inomhus. Ska bli gudomligt skönt.

För två veckor sedan var vi på en liten roadtrip. En miniliten, med bara en övernattning på ett bed & breakfast mitt i Skillinge. Då hade vi hunnit med att besöka Smygehuk och en u-sväng på parkeringen vid Ales stenar. Det var så mycket folk att vi resonerade som så att stenarna nog finns kvar tills i vår då det kanske kan vara dags för en tur igen. Dock stannade vi till en stund på Glimmingehus och såg oss omkring. Det var svårt att inte ryckas med av atmosfären och börja fantisera om hur människorna hade det där när det byggdes på 1500-talet. Jag menar, titta bara på trappen innanför ytterdörren:

Foto: Solsippan

Tänk bara alla fötter som trampat uppför dessa steg. Gästande, resande, arbetande och adelsfolk. Stegen är höga, folket var smått. Att gå uppför och uppför i långa klänningar och kanske ett barn vid handen krävde säkert sin kvinna. Glimmingehus byggdes tydligen för att både verka som försvarsbyggnad och bostad. Jag är glad att ha fått inspiration att åka dit av den fantastiska Lotta i hennes blogg  Min plats i solen. Spana gärna in hennes bilder!!

Den här morgonen har varit ljuvligt vindstilla och om inspirationen hänger kvar från mina tidiga planer så kommer kanske en och annan bild från mina barndomstrakter höljda i dimma i nästa inlägg.

Hoppas du har en fin sensommardag!