Det är ju inte utan att det känns lite fånigt att ha suttit tre timmar på akuten, fått en stelkrampsspruta och ett lass antibiotikatabletter med sig hem efter en misslyckad räddningsaktion av en katt. Dessvärre är det sant.
Lilla missen hade trasslat in sig i sitt oändligt långa rep som den satt fast i ute på gräsmattan och den skrek väldigt högt. Eftersom jag hade handskar på mig for jag in till grannen utan att tänka och försökte få ett bra grepp om stackars misse för att trassla ut den. Det var bara det att den fick ett mycket bättre tag om min hand och bet alldeles fantastiskt hårt och mycket.
Jag har numera en väldigt svullen och ond hand.
Jobbigast var att sitta på akuten och inte veta hur det gick för kissekatten. Så vi for upp till grannen direkt efteråt och där satt den med en liten blodig klo innanför dörren. Han är i alla fall inte långsint, kom fram och kelade med oss och var väldigt mysig.
Ikväll får jag nog pusta ut med en liten whiskypinne, minsann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar