En kopp té är inte så dumt

Foto: Solsippan

Mamma köpte en tékopp för några år sedan. Hon sa att hon ville ha en som hon blev glad av och som var full av färg. Jag tyckte lite generat att hon fått en av sina smått galna idéer och undrade lika mycket över färgen som över att hon bara köpt en. En. Hon köper alltid minst åtta.

Förra helgen, när mamma och pappa var och hälsade på hade de med sig ytterligare fyra kartonger med saker från mormor. Sånt som skulle till second hand och sånt som kanske skulle intressera mig. Hon sa ingenting om att hon gömt den lilla tékoppen i en av lådorna. Jag har liksom börjat tycka väldigt mycket om den där koppen och tar alltid fram den till frukost när jag är hos dem. Kände paniksuget i magen, den kan ju inte bara slängas bort sådär!

Nu bor det en udda tékopp i ett av våra köksskåp härhemma. Och jag tänker på mamma varje gång jag ser den. Tänker på de bra mammastunderna. Känns riktigt fint. Ompysslat.