Den här dagen har jag läst en bok, vattnat gräsmattan och gråtit. Flera gånger har jag försökt sluta, till och med tröstätit glass och nosat på plommonträdets blommor. Ingenting hjälper. Jag är så vansinnigt ledsen.
Jag är en sån där person som uppfylls helt av känslor, mycket känslor och emellanåt galet många på samma gång. För det mesta brukar jag kunna hantera dem och inte skrämma iväg folk och på sin höjd undrar någon kanske varför jag inte skrattar så mycket som jag brukar göra just den där dagen jag fylls av för mycket känslor. Men det tar en massa energi att trycka dem åt sidan och just nu har den energin tagit slut. Det spelar ingen roll att det är ett fantastiskt vårväder ute och jag försöker avleda mig, tårarna bara rinner och rinner. Självförtroendet har nog runnit ut tillsammans med dem och nu undrar jag om jag kan fatta ett endaste klokt beslut, någonsin. Jag har bara rusat på i min blåögdhet och trott att allting blir bra bara man älskar. Ännu fånigare är att jag tydligen inte har lärt mig ett dyft, jag tror fortfarande att kärleken är störst. Så dumt av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar