Lugnt och tyst

Det är så tyst och skönt på landet. Eller hur var det nu? 

Vi bor i ett litet, litet samhälle som de flesta skulle kalla by. Här hälsar alla på alla och om man är ute och rastar hund eller motionerar lite så känner man snart igen de andra som också är ute. Det är en söt liten by och jag trivs riktigt bra. En stor kontrast till när jag för några år sedan bodde i Ängelholm precis vid en av infartslederna med massor av trafik och massor av utryckningar från brandstationen alldeles intill. Att kunna sitta med fönstret öppet och fortfarande höra vad de sa i filmen på tv var inte realistiskt i den lägenheten. 

Här ute på landet är det sällan några stadsljud som stör, eller ens några störande ljud alls. Fast i morse vaknade vi av att de rättade till grusplanen här utanför med en traktor, som rasslande körde fram och tillbaka i en halvtimme ungefär. Grannens pojk har blivit stor nog att köra EPA-traktor och han gillar att ha igång motorn länge, länge innan han kör iväg och när han kommer tillbaka ska den också stå med motorn på i alla fall i tio minuter. Tror inte att det är en tillräckligt effektiv ljuddämpare på den för den spinner inte som en katt. 

De nyaste grannarna vi har fått är inte nöjda med möbleringen utan stuvar om allting varje morgon under ibland hetsiga diskussioner och hackade och skrapande av möblemanget fram och tillbaka. Jag tror att det blir lugnare en liten stund innan de får ungar. Fast då blir det nog ett fasligt gapande och farande på de där kajorna... 

Jodå, det är tyst och skönt på landet, bara lite andra ljud än de som är i stan.