fredag 11 april 2014

Skakande nåldyna

Egentligen är jag för trött för att skriva, för snurrig, fundersam och utslagen. Men tankarna snurrar så mycket att jag ändå inte kan sova. 

Jag fick akupunktur idag. Tidigare har jag fått något man kallar NADA, då man sätter fem nålar i varje öra och en på hjässan. Det har mest varit av nyfikenhet och för att man ska bli lugn av det. Idag var det annorlunda. Först fick jag berätta vad jag vill ha hjälp med, vilket jag egentligen inte riktigt vet eftersom jag inte kan någonting om akupunktur, men jag berättade vad jag har bekymmer med. Efter det fick jag klä av mig allt utom trosor och bh (hjälp, jag visste inte att man skulle det!) och lägga mig på en behandlingsbrits. Fick en filt över mig, men jag både frös och svettades på samma gång, så det var långt från behagligt. Nålarna var inte så ruskiga att få som jag trodde, visst kändes en del av dem, men det var mer ett obehag än smärta. Tror att det var nio stycken jag fick. Sedan hände ingenting. Jag kände mig lite fånig eftersom jag suttit och sagt att jag ofta svarar ganska starkt på behandlingar av olika slag. 

Efter en stund kände jag dock att jag blev viktlös, svävande i ett intet som varken var eller inte var. Därefter upplevde jag en sugande känsla, som att jag drogs nedåt i en vaggande rörelse. Då började jag spjärna emot. Det där var alldeles för läskigt för att jag skulle vilja vara med. 

Tillbaka på britsen i medvetandet började jag istället känna mig lite fnittrig, jag kunde inte hjälpa att jag log och undrade i mitt stilla sinne vad i hela friden hon satt för nålar egentligen. Jag hade förväntat mig att jag kanske skulle bli avslappnad, men absolut inte detta. 

Därefter kom en tår plötsligt i mitt öga. Sedan en till och ännu fler tills de rann helt okontrollerat och jag fick kämpa med andningen för att inte tappa kontrollen helt. Akupunktören flyttade några nålar, satte nya och gav mig uppmuntrande ord medan jag slet med att inte spänna emot för mycket. Vid det laget skakade jag i hela kroppen. 

När hon tagit bort alla nålar och jag satt mig upp sa hon att hon satt traumanålar på mig och därefter stärkande nålar. Hon verkade lite skakad att jag reagerat så häftigt och strök mig flera gånger på armen. Det tog ett tag innan jag kunde klä på mig eftersom jag skakade så kraftigt. Men med kläder, filt och en bit choklad så lugnade jag ner mig. 

Vilken resa!! Tänk att så tunna, tunna nålar kan sätta igång så mycket i ens kropp! Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men inte trodde jag att jag skulle få en så stark reaktion. Jag har skakat lika kraftigt flera gånger tidigare, men då har det varit av skräck eller då jag brutit ihop av ångest. Det här kändes mer läkande, naturligt och avslappnande. Jo, jag kände mig som att jag spurtat en alldeles för lång sträcka efter en joggingtur förstås, men det kan också vara ganska skönt. 

Fortfarande utpumpad ligger jag i gästsängen och undrar vart den här dagen tog vägen. Känner en flödande värme i kroppen och om jag inte blivit så hungrig skulle jag nog ha blundat ännu en stund. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar