Livet är inte alltid så som man tänkt sig att det skulle vara. Själv föreställde jag mig som barn att jag skulle bli väldigt nöjd med mitt liv så fort jag blev vuxen. Det längtade jag otroligt mycket efter. Tänk att kunna bestämma allt själv, göra sådant man själv vill och förstå allt.
Många gånger gör man saker man inte alls vill, trots att man är vuxen och bestämmer över sig själv, och inte förstår jag hälften så mycket som jag trodde att jag skulle göra.
Natten som gick skrämde katten upp mig ordentligt två gånger. Det var han som drömde mardrömmarna och gav ifrån sig märkliga ljud och rusade vettlöst ur sängen vid ett tillfälle.
Förutom en krånglig katt hölls jag vaken av värken i händerna. Läkarna letar alltid efter svullnad över knogarna, men jag svullnar mellan knogarna och i handflatorna. Fast jag har väl alltid varit lite knasig.
Kombinationen av dålig sömn och värk har hållt mig i ett förlamande grepp idag. Det blev inte alls som jag tänkt mig. Jag trodde att medicinen tagit bort värken och att de antidepressiva pillrena höjt upp min grundstämning så att jag inte skulle rasa ner i skoskaften så våldsamt igen. Nu känns det mer som att vara tillbaka på ruta ett igen. Hoppas otroligt mycket på att komma in på högskolan till hösten så att jag kan byta arbetsmiljö och kanske inte slitas isär av att känna sig otillräcklig varje dag. Balansera fram på en positiv våg istället för att klumpigt sprattla sig fram i ett stormigt hav.
Grannens kisse balanserar på spaljén.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar