Stulen...?

I ett par dagar nu har jag försökt skriva ett inlägg, men var gång suddar jag ut texten och stänger ner datorn istället. Bloggsvacka? Eller levnadssvacka? Yogadagen var underbar, dagen efter var också fin, men det tråkiga med utmattning är att inte ens när man gör någonting som är härligt så finns det energi. Inte verkar det fylla på energi heller så som folk hoppas att det ska. Det där med förväntningar från annat håll kan vara minst lika påfrestande som sina egna. När någon jublar över att man orkat gå en promenad och man själv känner att man blir stressad över de uppenbara förväntningarna att det nu äntligen går åt rätt håll...

Utmattningen är som med livet i övrigt, det går upp och ner. Fast det går ner mycket våldsammare. Ganska överväldigad inser jag att minsta lilla känslosvall resulterar i en skakande kropp och oproportionerligt långa reaktioner. Allting blir tio resor värre. Minst. 

Samtidigt retar det mig, för jag är ganska rädd om mina dagar och det är inte så ofta jag har ork att göra det jag skulle vilja göra så när jag blir upprörd över någonting stjäler det så mycket av den lilla tid jag har. 

Idag blev min dag stulen. 

I morgon tänker jag bara göra de där sakerna som jag mår bra av. Vill inte att någon ska göra mig ledsen eller påverka min ork och koncentrationsförmåga. I morgon blir en mysdag med mina nya kokböcker, meditation, healing och gos med älsklingen. Det blir en bra dag.