Spirituality is not all fairies and unicorns

I motsats till igår blev jag lite varm när jag läste detta:

"We must ground our spirituality in common sense before it becomes just another prison. When we begin to believe that we have a choice in EVERYTHING that happens to us, that forgiveness of other must come before self-forgiveness, that all judgments- even conscious discernments- are unhealthy, that there are NO victims, that our stories are ALWAYS untrue, that witnessing the pain body IS presence, that the ego in its ENTIRETY is our enemy, that ABSOLUTELY everything we see or feel is a reflection of who we are, that ALL illness is self-created, then we have just entered another prison cell. The new cage movement. With gurus as wardens, and spiritual bypassers as inmates. Better to bust out of that unreal prison while we still can. I know a few people who signed up for life, and left us, by their own hand, when reality came calling and they no longer had the tools to manage it. Spirituality is not all fairies and unicorns. It's reality, in all it's complexity."

JEFF BROWN

Inlägget skrev han på Facebook igår och det lade sig som ett glas Samarin i magen efter en häftigt svald middag. Ganska många gånger känner jag mig korvstoppad av alla sanningar och visa ord som publiceras i en krans av gulliga små keruber eller fladdrande glittersporer. Ofta är bilden vackrare än innehållet som när man tänker efter skuldbelägger den som varit med om traumatiska upplevelser och helt enkelt förklarar det med att det är så som man själv har fixat till det. Du ville ju detta för att din själ skulle utvecklas. My fuckin ass... Tro mig, det finns väldigt många fler sätt att utveckla sin själ på än genom trauma. 

Det som skrämmer mig än mer är att så kallade spirituella personer, eller de som hävdar sig se på världen genom andra ögon än den gemene massan också har den den där uppfattningen om att man själv har sett till att det svåra ska hända. Det ska man ha planerat med sin andlige guide innan man återföddes.

Säg det till det barn som just blivit våldtaget av sin far.

Säg det till kvinnan som utan några som helst ägodelar flytt för sitt liv och håller sig gömd från allt som är känt och alla som är kända.


"Spirituality is not all fairies and unicorns. It's reality, in all it's complexity."

Nej, man är inte vid rodret för allting som sker i ens liv. Ibland kommer det kastvindar, stormvindar och brutna master. Då måste man släppa rodret och låta någon annan hålla medan man lagar det trasiga. Det är enligt min åsikt ingenting man planerat in själv ska hända.