När ljuset kom smygandes var det så blygt att det känns som att det inte riktigt kommer våga att synas ordentligt just idag. Det gör ingenting, de små sparvarna och talgoxen har bestämt sig för att det duger alldeles tillräckligt med det ljus som finns och kvittrar på i en pigg och hastig ton.
Morgontéet smeker bort nattens oro. Mildrar hjärtats lite snabba fladder och värmer själen ända ner i tårna. Små vardagsbestyr får fylla rummen idag. De där som annars kan kännas så trista och jobbiga känns som fina små påminnelser om att vardagen finns kvar och håller dagen. Det mesta är som vanligt. Utom att det i snön inte fanns några små tasspår tillbaka igen...
Foto: Solsippan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar