Att bli fullständigt bombad och snurrig av dagen

Men ibland kan man ju få små bomber rakt i huvudet innan man förstår hur saker och ting ligger till... Den här dagen har varit märkligare än många andra på flera olika sätt.

Morgonen var tidig, så tidig att jag vägrade titta på klockan för helst ville jag bara somna om igen. Men axlarna värkte och katten var tvungen att högljutt berätta att han minsann bytte sovplats och ja alla sådana där småsaker som man stressar upp sig alldeles för mycket av. Alltså fanns det väldans mycket tid att äta frukost på och pyssla omkring och sitta under filten på innan det var dags för Mediyoga. Egentligen orkade jag inte alls yoga idag, men jag struntade i det för jag bestämde att min kropp faktiskt behövde öppna upp för lite positivt flöde i kroppen, så jag lämnade oron hemma och gjorde rörelserna med liv och lust. Lite för mycket liv och lust tydligen för yrseln som satte in när jag skulle gå därifrån var stark.

Det går över med en liten andrafrukost och massor med vatten, tänkte jag glatt och for hem igen. 

Hemma hittade jag bomben som trillade rakt i huvudet på mig. På Facebook faktiskt. Det var en av mina vänner som lagt ut en länk där om fibromyalgi. Jag tänkte att jag skulle citera någon del ur texten som känns relevant för mig, men jag känner mig så träffad av det mesta så då blir det ju all text... Tänk att jag inte har tänkt på det där innan. Inte alls. Jag har varit helt och fullt inställd på att det är en muskelreumatism jag har fått och att jag har den så pass i schack så det är därför det inte gett utslag på det senaste provet. Nu tror jag inte det längre. Händelse efter händelse genom åren ställer sig som i givakt i mitt minne och så är det plötsligt kanske en möjlighet istället för bara stora frågetecken överallt. Mycket märklig känsla. 

Mediyoga då... Jodå, vi provade nåt som kallades kråkan idag. Kråkan gav mig darrningar i benen och mjölksyra i låren som jag inte har haft på toklänge. Jag skrattade av segheten till slut, men jag kunde ju förstås inte ge mig, alla 26 repetitionerna gjorde jag. Kanske inte så konstigt att jag var yr när jag gick därifrån, men det var en otrolig kick att faktiskt klara av det. Jag gjorde det! Även att jag legat i princip stilla i ett halvår så kunde jag! Så lite man blir lycklig av ibland.