tisdag 10 februari 2015

Röda stugan med vita knutar

Tankarna snurrar fortfarande rejält idag. Som vanligt när jag tyckt att livet varit en aning för påfrestande ett tag så flyr jag in i fantasins värld. Jag tar bort alla begränsningar som den här världen har och tänker fritt hur jag skulle vilja ha det. Samma dröm kommer tillbaka i år efter år. Den lilla stugan vid skogsbrynet, vatten i närheten, trädgård och djur av några slag. Såklart människor som jag tycker om runt omkring, men först och främst den där stillheten och rytmen som kommer sig av närheten till naturen. 

Denna veckan är det är sex år sedan jag förlorade vad som var en vänskap som höll i sig över gränsen till de levandes värld. Jo, jag förlorade honom rent fysiskt, men han lämnade mig aldrig. Med hjälp av hans stöd och hans åsikter orkade jag ta mig från destruktiva O. Det låter fullkomligt galet, men är även fullkomlig sanning. Det var han som satte ner foten rejält när jag en gång för alla tvekade på vad jag skulle göra. Hans åsikt i frågan var så stark och så fysisk att katten flydde med uppspärrad svans och klorna gnisslande mot golvet och jag själv skrattade högt efter att först närapå ha trillat av stolen av överraskning och rädsla. 

Okej, jag fattar, svarade jag och lovade min vän att jag så snart jag kunde skulle ta mig därifrån. 

Vissa saker kunde jag ha gjort snabbare. Jag förstår verkligen hur lite materiella saker betyder i jämförelse med vad man kan utsättas för rent fysiskt och psykiskt numera. Aldrig någonsin skulle jag utsätta mig för samma sak ännu en gång om jag skulle tvingas välja. Jag bränner hellre mitt hem och tar mig och katten därifrån. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar