För några veckor sedan lyssnade jag med ett halvt öra till en diskussion om änglar. Den ena personen i debatten var övertygad om att de inte finns. Hans argument var att om man samlar ett flertal personer, som påstår sig se änglar, i ett rum så skulle inte någon av dem kunna peka ut och beskriva samma ängel.
Till en början tyckte jag att det var ju förstås ett övertygande argument, om inte två stycken kan beskriva samma ängel... Mitt mod sjönk. Jag vill så gärna tro att det finns positiva motpoler till all ondska som härjar i världen.
Nu i natt kom jag på en lösning. Det händer ofta att jag sitter i en intervjuliknande situation i samband med mitt arbete. Vi är flera personer som enbart är koncentrerade på att uppfatta och förstå vad en person säger till oss. Efter samtalet är det jag och ytterligare en person som sammanfattar samtalet och skriver ner det, oberoende av varandra. När jag så läser vad den andra skrivit är det emellanåt så väsenskilt att jag undrar om vi verkligen suttit i samma rum, med samma personer.
Om detta kan hända i en synnerligen bekant värld där vi menar att vi kan uppfatta allt med våra fem sinnen, hur kan man då begära att två personer ska kunna uppfatta en och samma ängel på exakt samma vis?
Jag konstaterade nöjt att änglar visst finns, vände på mig (försiktigt så att jag inte skulle väcka katten) och somnade om.
Har du mött en ängel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar