tisdag 27 mars 2012

Det blir nog säkert bra

Hjärtat mitt bultar lite extra idag.

Morgonen bjöd på soffmys i morgonrocken, länge, länge. Eftersom solen trängt undan dimman, som låg som en lovikavante runt huset igår kväll, gick jag ut för att pyssla lite i trädgården. Kissekatten följde med, skuttade efter fjärilar som han aldrig hinner ikapp, och tokrusade fram från buskar som han gömt sig i bara för nöjet att kanske få mig lite rädd och bli jagad tillbaka. Han har humor, den där katten...

Jag grävde och klippte, tänkte, funderade och planerade. För första gången sedan vi flyttade in i juni förra året fick jag känslan av att det här var min trädgård. Den kommer att bli som jag vill ha den, så småningom, och det var inte som att jag olovligen klampade omkring hemma hos någon annan längre.

På eftermiddagen ringde sambon. Han ville bli hämtad så han kunde bygga på planket som ska upp istället för det som rasade i höststormen. Jag kunde inte alls låta bli att vara med och bygga. Egentligen är jag lite rädd för att göra sådana saker. Jag kan ju inte. Fast jag tyckte att det var fantastiskt roligt, och att få göra någonting tillsammans med min lugna, fina sambo var alldeles underbart. Han säger bara "men älskling" när jag gör någonting tokigt, visar mig hur jag ska göra och ler sådär fint med sina vackra ögon att jag blir alldeles kvillrig av glädje. Han tycker om mig ändå, fastän att jag både fumlar och är långsam.

Hjärtat mitt bultar lite extra idag. Jag har någonting jag aldrig trodde jag skulle få. En vardag full med kärlek. Tänk, så underbart!





Foto: Solsippan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar