torsdag 6 september 2012

Orättvist


Men vid flera tillfällen tänkte jag för mig själv att om jag någon gång skulle få frågan av en misshandlad kvinna om hon skulle fly, då skulle jag nog bara svara: ”Nej, döda honom i stället, för om du flyr kommer du bara att bli sviken och ännu mer ensam! Polisen kommer att vända dig ryggen, socialtjänsten kommer bara motvilligt att hjälpa dig med pengar, du kommer att leva i ständig skräck för att bli uppspårad, och dina mardrömmar kommer aldrig att sluta plåga dig utan troget komma på besök varje natt. Och skulle du någon gång återvända så är ditt liv ändå förstört, för du blir tungt skuldsatt och alla rycker bara på axlarna och struntar i dig. Din tyrann till man får bara ett kort fängelsestraff med permissioner efter någon vecka. Han behöver inte fly. Han har turen att ändå få stanna innanför murarna så länge att han hinner träna, sola, studera och träffa nya, intressanta vänner. Han kommer också att ha tid att få sina tänder lagade gratis hos fängelsets tandläkare. Sedan släpps han efter att ha avtjänat bara en tredjedel av straffet, och när han nu har avtjänat sitt straff så ska han ju naturligtvis få möjligheten att komma tillbaka in i samhället med hjälp av en bostad som man ordnar åt honom och diverse bidrag. Där har du den så kallade rättvisan. Så känn dig för allt i världen inte frestad att skuta skallen av honom i stället, även om du då i och för sig skulle få en mildare behandling än den du får om du flyr – och dessutom gratis tandvård…”

ur Magdalena Graafs bok Det ska bli ett sant nöje att döda dig

När jag var mitt uppe i allt (man kan inte på något sätt säga att jag var lika illa utsatt som Magdalena) hade jag många gånger tankarna kring att leva med skyddad identitet med allt vad det innebär. När jag så läste den här texten insåg jag att jag aldrig hade klarat det. I Sverige, på 2000-talet anklagar man fortfarande kvinnor för att vara klena som inte klarar att lämna ett destruktivt förhållande. Man fnyser åt dem och säger att hon kanske på något sätt tycker om att ha det så. Betraktar dem som lite jobbiga och udda. Handen på hjärtat, skulle du orka leva på ett sådant sätt? När myndigheter vänder dig ryggen och din familj som förhoppningsvis vill hjälpa dig inte kan för de vet inte vart du finns? Utan sina nära och kära är man inte särskilt stor på jorden, men det skydd kvinnor kan få är sådana som eldsjälar ställer upp med ideellt. Ideellt!! Det finns massor med utrymme att ta hand om våra kriminella, men de som är skyddslösa får klara sig själva. Jag kan inte riktigt greppa detta utan att storkna av ilska.



 

3 kommentarer:

  1. Jag storknar också av ilska! Våld och förtryck mot kvinnor gör mig så bedrövad och upprörd så jag undrar vad jag har varit med om i ett ev. tidigare liv! Och jag önskar att jag visste hur jag skulle kunna göra någon skillnad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid svårt att veta vad man kan göra för att hjälpa till, särskilt med tanke på att det är en annan värld med andra regler man plötsligt ska börja röra sig i. Själv är jag ett stort fan av vardagshjältar, sådana som förmår att ge folk tankeställare i frågor om kvinnovåld, ifrågasätter gamla nötta klyschor och har en öppen och accepterande attityd. Ingen kan göra allt, men alla kan göra lite.
      Kram på dig <3

      Radera
  2. Ja, att det ska behöva vara så här år 2012 gör mig så förbannad. Våldet som sker inom hemmets fyra väggar är fortfarande än idag så oerhört skuldbelagt och tabu att prata om. Om grannen fifflar med skatten eller inte tar bort luddet ur torktumlaren i tvättsugan då jäklar agerar man. Men om grannen slår sin fru och sina barn då stänger man plötsligt både ögon och öron och vill inte lägga sig i.

    Magdalenas bok är en viktig bok. Jag minns att jag sträckläste den. Hennes styrka och mod kan hjälpa många kvinnor i samma situation.

    På tal om vardagshjältar, ett stort tack till dig för all uppmuntran och omtanke hos mig de senaste dagarna. Din värme lägger sig som bomull kring mitt hjärta. Tack snälla!♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera