måndag 19 januari 2015

Traditionell vård vs alternativ vård

Det är inte ett dugg vetenskapligt det jag tänker, men jag bara måste skriva av mig det. 

Förra året, mitt i min fullständiga krasch med grymma smärtor i hela kroppen, kom en läkare på att om inte vanliga smärtstillande tabletter hjälpte mig så skulle Saroten göra det. Saroten, sa hon, har en lugnande och avslappnande effekt i låga doser. I högre doser fungerar de som antidepressiva, vilket hon även tyckte att jag skulle fundera på då hon anade en underliggande depression i mig. Jag var villig att testa allt som läkarvetenskapen erbjöd mig och började därför att ta de små rödbruna tabletterna med en gång efter jag fick receptet. 

Jodå, nog blev jag mer avslappnad alltid. Jag somnade fortare på kvällen och sov mer sammanhängande då jag inte ständigt vaknade upp av smärtorna i framför allt axlarna. Tabletterna hjälpte mig så pass att jag inte längre grät då jag var tvungen att fickparkera bilen, eftersom man då är tvungen att göra större rörelser med armarna, men det hände även andra saker. Jag blev hungrigare, jag blev ännu mer yr, tappade balansen hundratals gånger på en dag, fick dimsyn, rubbad syn, torr i munnen....väldigt mycket som också inskränkte min vardag. För min del fick jag bara andra bekymmer, men smärtan var mindre.

Läser man bipacksedeln står det så här:

Hur verkar Saroten?

Orsaken till depression är inte helt klarlagd, men man vet att mängden av vissa ämnen som överför impulser mellan nervceller i hjärnan är mindre. Det är här Saroten anses ha sin effekt. Saroten har antidepressiva, lugnande och ångestdämpande egenskaper. 
Man vet inte. Man anser. Det är inte helt klarlagt. Läser man vidare hittar man biverkningslistan:

Vanliga (fler än 1 av 100):
Huvudvärk, svettning, trötthet, dåsighet, viktökning, yrsel, desorientering, koncentrationssvårigheter, aptitökning, illamående, förstoppning, muntorrhet, förändrad smakuppfattning, hjärtklappning, snabb puls, yrsel tex då man hastigt reser sig upp, förändrad sexuell lust och potens, oförmåga att samordna rörelser, darrningar, myrkrypningar, pupillvidgning, svårigheter att fokusera blicken, dimsyn.

Ovanstående är bara en del av biverkningslistan, den som de allra flesta drabbas av. Om man då jämför med vad man vill att Saroten ska hjälpa mot så står det så här: Behandling av depression. 

Jag tycker att det osar död och begraven hund. Man tror sig veta hur depression fungerar (jag vet en del om det via min utbildning, eller tror mig veta kanske jag numera måste tillägga) och man tror att läkemedlet har effekt på sagda funktion. Man har också upptäckt att det har väldigt många andra effekter, som inte alls är lika åtråvärda. De är heller inte värderade i den mening att patienten har fått tala om hur det faktiskt känns att få biverkningarna, men genom att godkänna läkemedlet anser man sig ha bestämt att depressionen vida överstiger lidandet som tabletten åsamkar dig. Man tror även att det är så att biverkningarna lättar efter de första magiska två veckorna. Tror. Därför att man inte har tagit reda på. Man tror även att den här typen av tabletter ska intas regelbundet under minst tre månader men helst ett halvår efter att depressionen har gått över.

Depression är enligt min utbildning någonting som går över av sig självt. Jodå, jag har sett många fall där människor har blivit svårt deprimerade, där tabletter inte har hjälpt ett skit och man har fått ta till mer drastiska åtgärder så nog är det en vidrig sjukdom, det är inte det jag säger, jag vill bara lyfta blicken en aning och ifrågasätta varför man är så pigg på att skriva ut och berätta för en patient att man ska bli fri från depression (eller smärta i mitt fall) men tar så lätt på biverkningarna? Hur kommer det sig att man inte erbjuder alternativa åtgärder? I mitt fall kanske det skulle varit lönt att fråga sig om sjukgymnastik, terapeutiska varma bad, massage och deltidssjukskrivning under en period skulle ge samma effekt, men utan biverkningar. Varför är ett läkarbesök samma sak som en quick fix? Varför anses de alternativa behandlingarna vara någonting som är lyx i form av spabehandlingar och inte lika tillförlitligt som en rödbrun tablett? Är det helt enkelt tanken "no pain no gain" som spökar? Du får inte omedelbar effekt av en antidepressiv tablett, men eftersom du känner av alla biverkningarna så vet du att den gör någonting i alla fall.

Efter ett halvår med Saroten ville jag inte fortsätta ta dem. Min läkare ville höja dem eftersom hon fortfarande ansåg att jag var deprimerad. Jag lyckades inte sätta ut dem själv eftersom utsättningssymtomen var minst lika svåra som biverkningarna när jag började ta dem. Där stod vi, på var sin sida om sarotenkampen. Ingen vann.

Det skrämmer mig att man inte söker alternativ vård i första hand när det gäller icke akuta saker därför att man inte är säker på att det hjälper och att det kanske till och med är något hokus-pokus som man inte har kontroll över eller vet att det har effekt, men det är helt okej att söka läkarvård där de skriver ut tabletter där det klart och tydligt står att de anser att medicinen ska ha effekt men man är inte säker. Läkarvården är med andra ord minst lika osäker som den alternativa vården, men biverkningarna kan vara svåra. Jag fick dessutom utskrivet den antidepressiva medicinen i hopp om att den skulle hjälpa mot smärta. Läkaren visste inte, men hon trodde att det skulle hjälpa. För att vara övertydlig här så drar jag paralleller till vad man ofta tänker om den alternativa vården där man är belagd med munkavle eftersom den oftast går under den så kallade kvacksalverilagen och alltså inte ens får påstå att de tror att det hjälper. Det är just det argumentet jag ofta hör och tidigare ofta själv hade emot den alternativa medicinen, att man inte fick någon garanti att det skulle ha effekt. Men, men... Det får jag ju tydligen inte med den traditionella heller? Vilket är i så fall bäst?

I två dagar har jag inte tagit Saroten. Förra gången klarade jag inte mer än fem dagar, men den här gången har jag både säkerhetsbälte och störthjälm så jag hoppas att det ska gå bättre. Jag känner mig lurad, misstänkliggjord och fånig av den traditionella vården och från och med nu tänker jag i högre utsträckning söka mig till det alternativa. Så länge jag inte får en hjärtinfarkt eller så förstås. Jag vill ju inte bli fanatiker, det har väl sällan gynnat människan...

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar