Ett tag hade vi så mycket övervakning vi kunde så fort han promenerade runt i hemmet. Det hjälpte en del. Vi köpte en Feliway (lugn- och rohormon för katter) och har försökt att på alla sätt med lugna och fina metoder få honom att inte vilja strila inomhus. Den andra katten är underbar i de där situationerna. Han går och städar lite där den första har strilat. Det är inte så ovanligt att det är han som gör oss uppmärksamma på det nya kisstället genom sina krafsningar på golvet där en del av skvätten finns.
Idag rann tålamodet dock. På morgonen gick vi in i ett kök som stank av nysprayad katturin. I vanliga fall har vi åtminstone sluppit lukten då den alltid varit ganska diskret. Ugnsluckan var prydligt markerad, köksbordet var även det markerat och efter en nödröjning intogs frukosten i gästrummet under diskussion om huruvida vi ska flytta ut oss själva i tält i trädgården eller göra andra väldigt inhumana saker med den skyldiga katten. Det slutade med en suck och storrengöring av köket.
Därefter upptäcker min fina D att katten gått loss fullständigt i ett litet undanskymt ställe i sovrummet, på golvet vid min klädstol och på mitt nattduksbord. Då rann mitt tålamod ut och jag blev så vansinnigt uppgiven. Vad gör man med en katt som förstår att han inte får strila och därför gör det i smyg?? Varför strilar bara en katt (tack alla högre makter för det i alla fall) och inte båda två? Varför strilar han mest i vårt sovrum och vid den andra kattens matskål?
På nätet verkar det finnas fullt av andra minst lika uppgivna kattägare, massor av olika försök att få katterna att sluta med sina oönskade beteenden men liksom inte någon som helt och fullt har lyckats.
Halva sovrummet är nu sprayat med Piss Off, golvet är skurat och dörren dit in är stängd. Undrar om vi vågar sova i natt...
Snorpan ligger och ser oskyldig ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar