Drogfri

I morgon har jag varit drogfri en vecka. Alltså, det är ju inte drogklassade saker jag pratar om utan mitt stora hatämne medicin. I morgon har jag alltså varit fri från Saroten i en hel vecka. Jag är skitstolt! De första tre dagarna var värst och jag vet fortfarande inte om eller hur jag klarar mig, men än så länge går det i alla fall. Fast jag måste erkänna att jag haltar mig fram nattetid med en halv Propavan (en sömntablett) för att om inte annat få lite placeboeffekt och myrkrypningar i benen. Jo, jag får myrkrypningar av en halv tablett. Det ska väl förmodligen inte vara möjligt eftersom man inte ens ska somna av en halv tablett heller. Men min kropp har väl inte läst bipacksedeln antar jag... Än så länge vågar jag mig inte igenom en natt utan att ta piller innan sänggåendet. Tänk att man kan bli så fäst vid det där, ungefär som att jag inte skulle kunna tänka mig att gå och lägga mig utan att ha borstat tänderna innan. Nu kan jag inte lägga mig utan att svälja åtminstone en halv liten tablett... Men så småningom ska jag bli fri från det! 

Under tiden tackar jag alla högre makter för att det inte är något värre än så som jag är beroende av. Min största last och beroende förutom medicinen är mitt té och det tänker jag aldrig släppa. Nu gäller det bara att hitta min inre styrka och ta mig långt upp ur skiten. Det ska gå!

 

Bild via