Jag gjorde som jag läst att man ska, med undantag för att jag inte stod framför en spegel eller stod upp eller tja, för att vara ärlig så låg jag ner i soffan och kisade med ett öga. Så långt ifrån vad man ska göra som man kan komma. Där låg jag och tittade på min hand och såg som vanligt den där lite ljusa markeringen som man ser runt vilket objekt som helst om man bara stirrar tillräckligt länge. Den har jag avfärdat som icke-aura för länge sedan eftersom jag vet att ögonen liksom blir programmerad när man gör sådär, ungefär som en dator utan skärmsläckare, efter alltför lång tid har bilden bränt sig kvar.
Med nästan inget hopp alls fortsatte jag att kisa och njöt en del av solljuset som ohejdat flödade in genom fönstren. Jag tappade nästan andan när jag så plötsligt såg hur ljuset från min hand växte och antog en böljande blå färg, skiftande i intensitet. Sådär har det aldrig blivit tidigare. Fast därefter sansade jag mig och tänkte att det kanske bara var som jag önskade att jag skulle se, och den skulle ju vara orange? Så jag tittade på motsatta sidan av handen istället, vilket blev min handflata. Efter en liten stund framträdde det tveklöst en grön färg. Grön....inte det minsta lilla orange där heller... Så jag provade att byta bakgrund mot en svart istället för den ljusa som rekommenderas. Samma sak där. Blått på handryggssidan och grönt på handflatssidan. Hm..
Novis som jag är har jag ingen aning om vad färgerna betyder. Det spelar ingen större roll just nu. Jag är nöjd med dagens övning.
Foto: Solsippan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar