Nya upplevelser

Jag funderar ofta över det där att det för det mesta måste vara indianer som representerar det andliga. För min del hade jag gärna sett att vi hämtat inspiration och andligt tänk från samer och samers historia. Där finns mycket klokskap att hämta. Men jag måste erkänna att jag instämmer till fullo med texten på bilden och mannen på hästen kan jag också känna med då det är en fantastisk upplevelse att vara tillsammans med en häst och färdas tillsammans, inte bara kräva av hästen att den ska röra sig åt det håll jag har bestämt.

Jag funderar även mycket över det andliga. Hade någon frågat mig för ett år sedan om jag trodde på tidigare liv och livet efter döden hade jag vänligt men bestämt svarat att jag inte tror ett skvatt på det. Innan man föds finns man inte och när man dör är man död, inte konstigare än så. Det är här och nu som gäller och vad andra säger är jag inte speciellt intresserad av. Så hade jag sagt. 

Idag är jag inte alls så säker. Jag har sett glimtar av tidigare liv, jag har hämtat hem en borttappad själsbit från ett tidigare liv och jag har krävt tillbaka andra som har slitits från mig under detta livet. Jag har gjort resor, trumresor och spontana resor, träffat mina kraftdjur och besökt andra världar. Det är fullständigt rubbat, helt galet och utan förklaring, men när jag väl tog steget och erkände det för mig själv så känns mitt liv inte längre lika tomt, inte lika ensamt och oförklarligt. Jag har hittat min plats i livet. Samtidigt vill jag inte rusa iväg i allt och tappa fotfästet. Det kanske kommer att bli en utmaning, eller så hittar jag en jämnvikt ganska snart. Vissa dagar är fyllda med upplevelser, nya lärdomar och insikter i saker jag inte haft den blekaste aning om tidigare medan andra är som vilken dag som helst alla föregående år som varit. 

Det som är mest spännande är att jag plötsligt har öppnat så många nya dörrar i ett möjligt yrkesliv. Från att ha legat totalt utslagen i utmattningens klor känner jag för första gången att det faktiskt finns en möjlighet för mig att hjälpa andra i en takt som jag orkar med. Frågan är bara vilken inriktning jag ska välja? Gissar att det också kommer att ge sig med tiden. Just nu njuter jag bara av detta fantastiska som händer runt mig och inom mig. Men jag tror ändå inte att jag kommer att gå runt med underliga kläder, prata med en mumlande röst och titta mig omkring med halvslutna ögon och nicka instämmande med mig själv om någonting som bara existerar i min lilla värld. Hoppas jag...då är det nog dags att ta en time out igen.