måndag 17 mars 2014

Smärtdagbok

Att minnas sin smärta är ungefär lika lätt som att minnas exakt hur förra veckans fredagsöl smakade. Du minns att det var gott, bubblorna kvillrade i munnen en stund innan du svalde och njöt av att kunna lägga upp fötterna och vila ut ordentligt. Men exakt hur sammansättningen mellan beskan, humlen, sött och andra smaker blandade sig är omöjligt att minnas. 

Inom vården har man löst det där problemet med minnet genom att patienten får en egen smärtdagbok att skriva i. Det är faktiskt inte alls så dumt. Den senaste tiden har flera frågat mig om jag inte har blivit bättre, och jag svarar att jovisst har jag det, men kan inte riktigt komma ihåg hur det var innan. Bara det är ju toppen, men jag önskar ibland att jag kunde ha nedskrivet hur det var som bevis för mig själv. Jag hade till exempel helt glömt av att jag brukade ha vansinnigt ont runt bröstkorgen, vakna flera gånger per natt och mödosamt vända mig på rygg för att avlasta en aning. Det kom jag på i fredags när homeopaten sa att mina lungor läkt så bra. Det är så mycket som har blivit bra mycket bättre att jag liksom glömmer av att vara glad för det. Känns otacksamt på något sätt. Idag kanske är en dag då jag ska filosofera lite över tacksamhet en stund. 



 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar