onsdag 19 mars 2014

Är kanske lite orättvis ibland

Ganska ofta brukar jag klaga över naturen här i Skåne, att det bara är åkrar, kraftig blåst och inga skogsdofter. Nu tänker jag att jag kanske är lite orättvis när det gäller det. Här finns massor med vacker natur, bara inte riktigt så nära som jag är bortskämd med. Vinden har jag börjat vänja mig vid, det känns bara otroligt skönt när det är vindstilla en dag, och nog har jag skog inte alltför långt ifrån. Visst, jag måste sätta mig i bilen och köra en stund, men om jag tänker efter så gjorde jag nog det i min lilla hemby också. Då dög det ju inte med närmsta ställe heller. Skogen består inte av täta granar eller ståtliga tallar utan mer av bokar, som jag brukade hålla andan av hänförelse av när jag var liten. De släta gråa stammarna och vackra kronorna var så magiska att jag trodde att det var alver som planterat dem. Det kanske är dags för mig att ta tillbaka min gamla syn på natur som jag inte är van vid och låta mig hänföras av den. 

Jag tror att jag börjar med klippan jag gick förbi ute på Kullaberg förra veckan. Den var också helt magisk och bilden gör den inte rättvisa, men jag är nog inte någon särskilt duktig fotograf. Särskilt inte med mobilen... 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar