Denna veckan har jag bytt kursdag och fick kliva upp ur sängen vid halv åtta i morse. Det var det definitivt värt då det är väldigt trevligt stämning i den gruppen.
Som vanligt blir jag så himla förvånad över att man nästan inte hinner göra någonting alls på de tre timmar man har på sig. Tiden rusar iväg på ett sånt sätt att om det hade varit en människa så hade jag sagt till den att det förmodligen inte är nyttigt för hälsan eller så hade jag försökt att undvika den där personen för att inte bli alltför stressad själv.
Hur det nu än är så blir jag på gott humör, men fullständigt urvriden efteråt. Som en trasa. En glad trasa.
I min föreställningsvärld hann jag göra ringar och plåtar till armbandet idag. Kanske till och med borra hålen och stämpla plåtarna med fina ord. I verkligheten gjorde jag en skiss, räknade ut material och gjorde sexton små ringar. Att såga och hålla i silvret på samma gång gör fingrarna ömma och fnasiga. Tror att jag får satsa på lite ompyssling av frökenhänderna idag.
"En urvriden, men glad trasa..."
SvaraRaderaVilket ypperligt bra uttryck! Känner igen känslan, urladdad men ändå fulladdad med energi...