Om jag ska eller inte ska

Lite sådär från ingenstans funderar jag på om jag ska avsluta den här bloggen och starta en ny. En helt annan och bara lämna den här lite vind för våg. Jag har inte skrivit på så länge ändå att den känns som min längre. Men å andra sidan är jag ju inte en helt annan människa bara på grund av att jag varit tyst i nära ett år. Jag är förändrad, ja, men inte till oigenkännlighet. 

Jag får väl fundera lite till. 

Under tiden kan jag berätta att jag surar över mina promenadvägar som gav mig gåshud av lycka för bara några månader sedan. Just nu suger de, eller så är det vädret och snurrandet kring nollan och avsaknaden av solsken som suger. Oavsett vilket så har jag klagat nästan hela dagen över hur trist det är. Ganska olikt mig med tanke på att jag i somras travade runt med en gräslig värk i högra hälen utan att bry mig nämnvärt. Allt var så vansinnigt vackert att jag inte hade tid att bry mig om smärtan. Jag slogs av att den lite kommit smygandes tillbaka den senaste veckan och hur skönt det varit att slippa den. 

I ren uppdämd surhet i eftermiddags gick jag iväg in på en skogsstig som jag ännu inte gått hela vägen fram på grund av att det varit alldeles för sankt. Nu håller tjälen fortfarande det värsta blöta på plats och Vidar och jag hoppade över de djupa dikena och stretade uppåt så långt vi kom. Till min stora överraskning tog den inte bara slut så som de flesta av den typen gör utan gjorde en nittiograderssväng och fortsatte att slingra sig fram mellan träden. Vi fick ta oss över en glatt porlande bäck och därefter var vi plötsligt ute på en skogsväg. En sån där som egentligen mest är två hjulspår och en gräsrand i mitten, men ändå en väg. Jag har ingen aning om vart den leder eller var den börjar, men det tänkte jag ta reda på i morgon. På en gång blev promenaden spännande igen! Det tog mig lite drygt en timme att gå fram och tillbaka så jag räknar med att det blir en långpromenad. Om det nu inte ösregnar förstås. Det verkar kunna hända precis vad som helst vädermässigt just nu. 

Vinkevink från surlisan

Foto: Solsippan