Att välja rätt person

Mamma blev nästan lite stressad idag när jag sa att jag skulle träffa en kompis under eftermiddagen. Hon tyckte ju att jag skulle gå till den där trevlige mannen som jag pratade med i början på veckan. Ibland är hon väldigt söt. Jag fnissade lite för mig själv och tänkte att han nog säkert bor kvar i sitt hus ett tag till. Dessutom hade jag inte träffat just den där vännen på ett tag. Min fina vän sedan urminnes tider. Av en ren slump har vi flyttat bra mycket närmare varandra nu men det finns inte alltid så mycket tid att träffas på ändå. Såklart vill jag då ses när tillfällena dyker upp. 

Förutom att jag pratat och druckit té halva eftermiddagen så har jag tagit ytterligare lite mer bilder nu innan frosten försvann i något slags underkylt regn och jag har tappat mitt ena favoritörhänge. Det är världsligt, jag vet, men det är så hemskt tråkigt när det är ett smycke som inte så många andra har och som man trivs väldigt väl med. Det är tredje gången det händer mig nu. Inte med samma hänge då förstås. 

Jag kom på mig själv med att glömma bort lite att jag inte kan lita på att hunden inte rusar iväg hej vilt när jag tar bilder och inte alltid håller i kopplet, men det verkar som att Vidar växer lite med uppgiften och har börjat ha lite mer koll på mig istället för tvärt om. Kanske kan det vara bra för oss båda? 

Foto: Solsippan 

Det är i alla fall mysigt att gå tillsammans när det väl fungerar. För det mesta tycker jag att det verkar som att de flesta har ett problemfritt liv med sina hundar, men jag ställs inför många olika små eller stora problem varje vecka. Det stora problemet har varit att jag inte vågat släppa honom eftersom han har sprungit iväg. På forumsidor jag läst tycker de flesta att det bara handlar om lydnad och träning av det. Det är bara det att det funkar klockrent med de flesta kommandon så som stanna, hit, stanna kvar och så vidare så länge det inte dyker upp någon fantastiskt rolig hare eller en doft man absolut inte kan motstå. Då är det helt kört. Men jag övar på att bryta innan det går så långt att doften har fångat honom helt och för att undvika plötsliga sammanstötningar med eventuella rådjur pratar jag högt och ljudligt och känner mig urfånig under tiden. Om mitt sätt att öva på är bra eller dåligt har jag ingen aning om, men det känns skönt att våga prova åtminstone. 

Foto: Solsippan 

Kanske är det så att vädret förändras än en gång och det blir plusgrader igen, men jag tycker att jag har haft väldigt tur med ljuset de här dagarna. På något sätt har det varit skönt med den gråa melankolin och den fuktiga kylan, men jag längtar såklart efter lite mer värme och ljus nu. Det gör jag varje januari.