Från den människan går jag bort

Mitt liv är mitt

Mitt liv är mitt

och ingen ska ta det ifrån mig.

Vad jag har vill jag ge

helt av fri vilja

när mitt hjärta är redo 

och stunden inne.

Ingen har någon rätt till mig.

Ingen enda.

Ingen känner min väg.

Inte heller jag känner den

men den blir synlig för mig

medan jag vandrar.

Bara den kan jag leva nära

som bejakar

att jag drar mig undan

som hejdar sig vid mina gränser

och inte hotas av min tystnad.

Den som hävdar sin rätt till mig

dödar min glädje

kväver min kärlek 

tar mitt liv

Från den människan går jag bort 

även om hon skulle vara

min mor, min man, mitt barn.

Den som kräver min kärlek

hindrar mig att älska.

Den som tar

hindrar mig att ge.

Den som tar mig

mister mig. 

Men den som litar på livet 

ger min kärlek vingar.

Livet

som inte kan styras

som är vågor och vind

och färdas sin egen väg.

Jag är ett vindens barn

som inte kan fångas levande.

Jag är en grå liten fågel

som förstummas i fångenskap

och dör.

Men i frihetens rymd

och nattens tystnad

sjunger jag lycklig 

utan att bli trött

som lärkan min syster

och broder näktergal.

Vinden blåser 

vart den vill.

Jag är vindens barn.

Ingen kan mäta 

min värld

följa min färd

fånga mitt namn.

Jag är vindens barn.

Margareta Melin

Foto: Solsippan