lördag 21 januari 2017

Natten tassar vidare

Det där med att ha med sig kameran har visat sig vara långt mycket lättare än att faktiskt använda den. Att ha den hängandes över axeln i den klassiska reporterstilen är bara att glömma så jag blev superglad när jag kom på att jag kunde ha den på ryggen i den lilla ryggsäcken som är totalt meningslös i alla andra sammanhang. 

Trist nog försvann all snön som i ett trollslag under gårdagsnatten. Lite frost glimmade här och där på grenar och kvistar, men humöret lyckades inte vända tillräckligt för att jag skulle kunna se det vackra riktigt. Det är inte konstigt att man använder sömnbrist som tortyrmetod. Efter min tredje vakennatt kände jag mig redo att använda långt brutalare metoder än kamomillté med honung. Missförstå mig rätt, jag hade redan gett mig på de tunga läkemedlen som läkarna envisas med att skriva ut, men med myrkrypningar i hela kroppen är det än svårare att slappna av. Jag verkar inte vara kompatibel med de där kemikalierna. 

Till min stora lycka har jag sovit i natt! Befriande känsla och inte ens kattens hårbollskräkning halv sju i morse fick mig ur balans. Den här dagen kanske kommer att bli mycket bättre. 

Igår kväll började en kattuggla försiktigt med sitt frusna läte att göra sig hörd utanför fönstret. Min lilla vovve fick för sig att han minsann aldrig har hört något sådant förut och sprang oroligt fram och tillbaka och morrade oupphörligen. När pippin till slut var nöjd med sin serenad och vovven fortfarande var lite orolig fick han lov att komma upp i sängen. Det är inte vanligt att någon av oss trivs med den konstellationen men igår gick det bra. I trygg närhet passade han på att nästan somna.


Foto: Solsippan

Det var helt klart mysigt att ligga riktigt nära. Tur att katten föredrog att ligga i soffan den kvällen... De båda tillsammans i samma säng kommer nog aldrig att bli mer än en fantasi.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar