Egentligen har jag väl en dag då jag inte borde vara förvånad över att jag är ur banan. Igår var jag hos en vän och åt ost och kex en stund på kvällen. Det var bara vi, min egen vovve fick öva på att vara ensam. Egentligen verkar det vara mest jag som lider, jag tycker inte om att vara någonstans utan honom. Det blir tomt och tyst och mindre fluffigt, på nåt sätt. Nu när vi är inne i någon slags andra smekmånad är det ännu värre att vara utan honom. Han är kort sagt helt underbar!
 |
| Foto: Solsippan |
Men så har jag varit mer aktiv, eller i alla fall mer social nu i ett par dagar igen då. Det straffar sig och jag sjunker lite djupare ner i soffan med min témugg och suckar över livet. Drömmer drömmar som aldrig kommer bli sanna och suckar lite till. Det är svårt att hålla balansen på det där lilla snöret man har att treva sig fram på här i livet. Ibland räcker det med att åka och handla för att man ska ramla av och inte klara att klättra upp igen på ett par dagar. För att inte tala om att göra något så roligt som att träffa vänner! Den urtrista och sunkiga baksidan av det är nödvändigheten av att proppa sig själv full med sömnmedicin för att överhuvudtaget få en blund under natten eftersom hjärnan går i fullständig spinn.
Som väl är hittar jag frid i alla promenader vi promenerar. Hur många gånger jag än har gått våra sträckor finns det alltid något som är extra vackert just den där dagen. Idag passerade jag en sommarstuga som jag inte tittat särskilt mycket på förut. Ändå blev det en speciell sommarstuga just idag. Eller i alla fall uthusen...
 |
| Foto: Solsippan |
Ikväll blir det en mörkerpromenad. Fast det kan vara spännande det också förstås.
Hoppas att du har en mjukfin söndagskväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar