tisdag 19 juni 2012

Räsermat för klenfisar

Jag är en klenfis, en obotligt gäspig trötthög som sover och sover utan att för den skull känna sig särskilt vaken ens när det är mitt på dagen. Därför blev jag något förundrad när jag vaknade av fina sambons väckarklockesignal kvart över fem idag. Jag vaknade, och förblev vaken. Inte sådär ångestvaken, som varit min vanliga variant ett bra tag nu, utan bara vaken och kanske tillochmed lite pigg. Känslan var så märklig att jag var tvungen att fundera över den ett tag och minsann, jag tror jag kom på det! Jag har ätit jordgubbar.

När jag var en ännu mindre klenfis brukade min mamma berätta för mig att när jordgubbarna kommer ska vi äta sådana och sen skulle jag bli mycket piggare. På något sätt har jag alltid tänkt mig att det där mest var en kombination av placebo och sommarlov. Ett fint sätt att pigga upp sin håglösa, spinkiga och supertrötta dotter då skolterminen kändes som att den aldrig skulle ta slut. När jag blev lite större gjorde hon även nässelavkok (gödselvatten?) och andra vitaminhopjoxdrinkar till sin slokande solsippa. Fastän att jag stretade emot och säkert gnällde en del så svalde jag det hon serverade och efter ett par timmar klarade jag för det mesta att kravla ur sängen och vara någorlunda vid medvetande.

Jo, för dig som undrar, jag har sökt för det på vårdcentralen. Det inföll i samband med att jag pluggade på högskolan och hade så svårt att höra vad lärarna sa eftersom det brusade så i huvudet. Jag fick lämna åtta rör med blod och jag tror säkert att de kryssat för vartenda liten ruta på remissen. De klämde på min skölkörtel, gjorde neurologisk status och hm-ade medan de glodde i mina öron, tittade på mitt hår och frågade mig om mina eventuella alkoholvanor eller kanske graviditet.

Jag är löjligt kärnfrisk, var svaret. Möjligen att jag låg lite för nära undre gränsen vad gäller järnet, men vilken som helst menstruerande kvinna gör väl det?

Nu har jag i vilket fall som helst ätit jordgubbar i några dagar i följd. Igår joggade jag min runda utan att behöva pausa och gå i intervaller. Hela rundan. Fånigt nog kortade jag tiden från nära fyrtio minuter till trettiofyra. Snacka om att jordgubbar är rena räsermaten.

Kanske, om du har en liten gäspig klenfis hemma, att det hjälper med jordgubbar, socker, grädde och en slurk mjölk. Värt att prova i alla fall.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar