söndag 3 juni 2012

Omlärning

Det är lätt att veta saker, men ibland är det desto svårare att följa vad man vet. Jag är väldans medveten om att jag inte ska se på alltför otäcka, alltför verkliga filmer. Det är bara det att jag kom hem i fredags kväll efter jobbet och sjönk ner i soffan hos fina sambon och bara rycktes med i sluttampen av "Luftslottet som sprängdes" och innan jag visste ordet av satt jag och kämpade med en otrolig lust att vilja kräkas och helt oförmögen att slita blicken från tv-n. Halvt förstörd efter filmens slut fångade fina sambon upp mig i en lång kram och klapp på kinden; det här är ju verkligheten och det där var bara en film. Jo, jag fällde en liten tår men insåg att han hade rätt och kröp i säng med en känsla av att jag i alla fall har det vansinnigt bra.

Dagen efter försökte jag luska reda på om mina arbetskamrater sett filmen och om de också reagerade så starkt som jag. Det visade sig att de inte alls tyckte att det var så farligt med övergreppen och den dokumenterade våldtäkten. De tyckte att det var värre med tortyr, som när folk får naglarna utryckta och sånt.

Var inte det där tortyr då? undrade jag häftigt. Hon var ju fastbunden i sängen av en man som hon stod i beroendeställning till. Men det var ganska lönlöst, det är jag som är mjukisen i sammanhanget.

Så nu har jag lärt mig en gång till att jag bara ska titta på filmer där de högst rycker ut naglarna på folk i jakten på hemlig information, eftersom det inte påverkar mig alls på samma sätt som när någon bara är ruskigt hjälplös och är i klorna på en man som bara vill leva ut sina bisarra lustar.

Så nu ska jag strax krypa ner i soffan hos min fina sambo, titta på "Den stora matresan" och glädja mig åt att jag är ledig hela långa dagen i morgon. Så skönt, så skönt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar