Rastlösa vindar

I förrgår hörde jag någon prata om högtryck. I mina ögon är högtryck någonting som leder till kanske lite kyligare väder så här i oktober, men vindstilla och sol. Här är allt annat. Hela natten har vinden ilsket slitit i huset, hagelskurar vräkt sig mot fönsterrutorna och dessemellan har regnet piskat. Molntäcket har visserligen lättat, men fy bövelen vilket skitväder det är!!

Just nu tycker jag att mitt liv är en ständig ruta av jobb, stall och jobb. Det händer inte särskilt mycket annat mer än att jag tagit upp redigeringen av min bok ännu en gång. Det är kanske som ett avslut som bara måste göras och då är det väl bara att gå igenom och göra klart, antar jag. Vore fint om jag kunde släppa det sedan, slippa klumpen i bröstet och bara andas lättat.

Fast rastlösheten börjar riva i bröstet på mig också. Mamma påstår att det är ett arv från hennes sida där vi har fullt av oroliga själar, som flyttar utomlands, är resande musikanter och trolleriartister och jag vet inte vad. Arv eller inte, jag är rastlös. Fast inte till den grad att jag vill flytta utomlands. Kanske mer en resa, lite kultur, en och annan tur runt omkring här där jag bor och prata med intressanta människor. Jag älskar att prata med människor som har upplevt lite annorlunda saker. 

Nä, nu ska jag rastlösa mig iväg till stallet och se om det står kvar därute på slätten.