torsdag 18 oktober 2012

Klara!

Trappen är på plats! Den är så fin, så fin, som bara en saknad trapp kan vara. Nu är det bara lite efterarbete som ska till, men det är ingenting i jämförelse med vad vi redan åstadkommit. Jag har sprungit upp och ner i den ett par extra gånger, bara för att känna på känslan av hur lätt det går och för att man inte får med sig en hel sandstrand in i huset längre. Det är så skönt att det nästan inte går att beskriva.

Pappas rygg har överlevt och mammas middagsinsatser var ovärderliga. Det var också skönt att de bara var där, de ifrågasätter inte när jag säger att jag inte kan för att det gör ont. De säger heller inte att jag är löjlig eller klagar, som vissa oförstående människor gör. Det är skönt att veta att de backar upp mig till hundra procent.

Jag har förstås hittat ett annat ställe att ta med mig sand och grus ifrån. Den lilla hästen som jag red i somras och som skulle säljas blev inte såld. Han har fått flytta till ett annat stall då hans mattes stall är fullt. Jag har tagit hand om honom i två veckor nu och det ger mig väldigt lite tid till någonting annat, men väldigt mycket mer grus. Under tiden som trappbygget pågått har jag inte kunnat gå in genom garaget då det varit fullt av saker där. Det resulterar i att enorma mängder grus har strandat innanför ytterdörren. Funderar på att återgå till att rida i gummistövlar, som jag gjorde vid mina sällsynta ridturer som barn. Dem kan man ju spola av på ett enkelt sätt, stövlarna alltså...

Enkelt är nog lösningen på de flesta problem. Att göra saker mer lättarbetade gör vardagen väldigt mycket trevligare. En trapp till ytterdörren är ett fint exempel.


1 kommentar:

  1. Vilken lycka att ha en fungerande trappa igen. Härligt!

    Och vad glad jag blir av att läsa att du och hästen inte behövde skiljas ännu. Det är helt klart värt både sand och grus inomhus. ;)

    Kram på dig

    SvaraRadera