Vilken otroligt härlig morgon. Röken från grannens skorsten ringlar stilla uppåt i den klara, kalla luften, träden är stilla och solen silar ner genom tunna moln. Vid sidan av dem syns klarblå himmel med en anings morgonrodnad kvar vid horisonten.
I ärlighetens namn är jag fortfarande uppfylld av etikkonferensen jag var på förra veckan och en del av arbetstiden igår gick åt till att leta information om eventuella kurser eller program som jag skulle kunna gå. Jag hittade tyvärr inte rätt, men jag hittade namnet på den andra personen som jag pratade lite med, förutom KG Hammar. Det visade sig vara Nils-Eric Sahlin filosof och professor i medicinsk etik. För ett ögonblick fick det mig att glömma bort febern. Jag visste inte att man kunde bli professor i medicinsk etik. Jag visste inte ens att det var ett ämne man kunde studera på högskola. Tänk vad lite jag vet.
En aning överraskad är jag av mina egna reaktioner. Inte visste jag att jag var en sån torrboll som fascinerades av gamla filosofer och ärkebiskopar. Det är ju så långt ifrån att mocka skit och bära halm som man kan komma. Jag trodde aldrig att jag skulle bli fullständigt hänförd av den lilla trånga och fullständigt hopplösa staden Lund heller. För att inte tala om hur trött jag var på att plugga efter min kandidatexamen. Men atmosfären i staden och högskolans byggnader fullständigt anföll mig. Jag är bergtagen.
Undrar vart det här kommer leda?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar