Bilen. Den där gamla som jag köpte mest för att jag skulle kunna ta mig från hemmet ruskigt fort ifall destruktiva O skulle dyka upp. Jag har på något sätt blivit lite kär i den. Under de här snart sex åren har vi upplevt mycket tillsammans, vi har glidit fram under ljusa sommarnätter, slaskat oss igenom gräsliga vinterdagar, släpat grus, skjutsat vänner och knastrat oss igenom fina låtar på radion.
Mitt i allt detta glömde jag lite bort att den behöver mer än bara bensin och påfyllning av vätskor och sånt. Den behöver kärlek, vård och ömhet. Det blev mer än uppenbart för ett par dagar sedan då jag tog den till bilbadhuset (det heter faktiskt så) och tvättade och gnodde och spolade och tvättade igen.
Jag fick byta avgassystemet också. Eller tja, jag köpte ett nytt och så fick världens snällaste bilmekaniker byta det åt mig.
Fast jag har fortfarande lite dåligt samvete. Det har ju blivit lite mer rost på den. Inte har jag vaxat den heller.
Stackars lilla bilen.
Tror nog att det får bli ändring på det här från och med nu. Det är ju faktiskt ganska kul att putsa lite nu och då. Ge lite kärlek tillbaka.
Tänk att en bil kan väcka såna känslor. Som cykeln gör för mig.
SvaraRaderaKanske är det känslan av frihet. Att kunna ta sig iväg, när man behöver det och när man vill det.
Så läste jag ifatt och läste om tiken som kanske bär valpar.
En hund...alltså det är det bland det finaste som finns.
Att ha en fyrbent vid sin sida. Jag håller tummarna!
Javisst! Jag blev helt förvånad när jag upptäckte det. Har kört en annan bil nu ett tag och tyckt att den har varit behagligare att både köra och åka i, men min gamla skorv väckte helt andra känslor när jag brummade fram i den. Här ute på landet är vi beroende av bilen, det går bara ett par turer om dagen med buss så det blir väldigt knöligt annars.
RaderaJo, uppfödaren tror på valpar. I så fall blir det om två veckor de föds.
Jag är pirrvarm i magen av bara tanken.
Längtar sååå efter den lilla lurven!