onsdag 24 juni 2015

Det gick!!

Jag är stolt. För första gången på över ett år har jag klarat att köra tjugofem mil till mina föräldrar. Jag sov visserligen hela natten och flera timmar dagen efter och idag har jag skitont, men det gick!! Det är jag otroligt stolt över. Kanske, kanske är jag på väg upp ur utmattningsdimman. Förhoppningsvis. 

Dagarna här är i stort sett oplanerade, men de rasslar ändå fort förbi. Jag träffade min gamla frisör som jag inte sett på fem år och hon kom emot mig, brett leende och med en stor varm kram. Så härligt!! Det är underbart att få sådana återseenden! 

Annars har det varit som annars, jag hälsar på träden och lyssnar på alla de bekanta ljuden. 


Foto: Solsippan 

2 kommentarer:

  1. Heja dig! Jag håller tummarna för att du är på väg ur utmattningen.
    Det suger så mycket energi med ständig trötthet.
    Hoppas att du får mysiga dagar nu.

    Kram, en stor från mig

    Ps. Du har rätt i det där med att när hjärtat börjar slå långsamt så hinner det ifatt.
    Det slår aldrig fel just det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varm kram tillbaka!
      Så många ord som kan beskriva, men det svåraste lägger sig som ett järnband över allt. Bara hjärtat vet... <3

      Radera