Att pensionera eller inte

Bilen. Det är den som har rört sig i mitt sinne den senaste veckan. Eller längre egentligen eftersom jag vetat om att den stått ensam i ett hörn och inte alls fått den uppmärksamhet som den förtjänar. Den har börjat rosta mer och mer och jag har kastats mellan olika tankar på att bara låta den fortsätta rosta eller att försöka få den att hålla sig så fräsch som det går. Har inte kommit fram till något vettigt alls när det gäller det. Härute på landet är man beroende av en bil som fungerar, som startar när den ska och rullar glatt i alla sorters väder. 

Så i går. Den gick igenom besiktningen. 

Jo, den har börjat rosta i en av balkarna. Det vet jag om. Men om jag nu tar hand om det och lär mig att ta hand om det andra också så finns ju möjligheten att ha den kvar. Den blir faktiskt veteran vid årsskiftet. Det om något innebär väl att man behöver mer kärlek? Numera har jag ju tiden. Massor av tid, fast inte så mycket ork. Alltid är det nåt... 

Men jag tror att jag har bestämt mig. Den ska få mer kärlek. Stanna hos mig och få bli pensionär. Ompysslad pensionär. Det blir bra.

Foto: Solsippan