Har haft en stark känsla den senaste månaden att träffa en gammal vän som jag inte pratat med på flera år. Vi träffades igår och mötet var otroligt starkt. Det visade sig att även hon haft samma envisa känsla av att vi var tvungna att träffas. Många frågetecken rätades ut för oss båda och jag fylls av en otrolig tacksamhet att hon finns så nära mig.
Hon satte mig på prov och skrattade hjärtligt åt att jag envist hävdade att jag ingenting förmådde när det gäller att läsa av saker. Hon berättade även andra saker som var otroligt skönt att höra från någon som jag aldrig pratat om min andlighet med tidigare. Jag trodde ju hon var kristen? Vad hon berättade håller jag nog för mig själv, men det har definitivt stärkt mig otroligt mycket. Jag trodde att jag var tvungen att söka svaren långt borta, men så finns de så nära, ännu närmre än jag trott. Det är otroligt skönt.
Alltså dom där mötena!
SvaraRaderaDär man gått och funderat sen äntligen tar tag i det. så blir det bra.
Fint att läsa.
Kram Hannis
Viktiga möten! Tänker att andligheten inte sitter i religionen utan hur man tar till sig det andliga. Haft samtal när jag suttit vid älskade personers sista minuter i livet, där olika religioner funnits på plats. Samtalsresor som känns som livsgåvor. Fin ny dag.
SvaraRadera