Huvudvärken, som slet hjärnan i bitar i några dagar tycks ha ramlat ner i mina fötter. De vill inte alls tassa fram som de brukar och jag ligger hellre nerbäddad i gästsängen än att vara ute och ta vara på det fina vädret. För övrigt har jag kommit att avsky det där uttrycket "ta vara på" sedan destruktiva O använde sig av det för att skyla över sin sjukliga rastlöshet och oförmåga att befinna sig i nuet. Han jagade ständigt upplevelser som kunde ge honom åtminstone några minuters adrenalinrusch eller känsla av manlighet.
De senaste dagarna har jag sovit tio-elva timmar per natt och en del under dagen också. Ändå känner jag mig lika utmattad. Min fina D tror att det till viss del beror på allergi och jag hoppas att han har rätt. Det vore i alla fall en trevlig förklaring.
Det finns mycket jag är tacksam för i min vardag, så mycket som ger glädje och skönhet, och jag hoppas att det är det som kommer att vara det som är övervägande så småningom. Fast just nu har jag rasat ner ganska mycket igen. Att göra vardagliga saker kräver en enorm insats och jag gömmer mig hellre under täcket en stund till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar