torsdag 26 juni 2014

Luftig dag

Kuratorbesöket idag fick min kropp att vibrera svagt av nervositet. Jag är så rädd att inte bli tagen på allvar, bli nickad lite lätt trött åt och kanske suckas det åt mig efteråt på kafferasten att det är då en fjollig flicka som inte förstår att livet inte är dun och flädersaft utan minsann innehåller en del törnar också!! 

Fast det kändes inte så när jag pratat med henne en stund. Hon tyckte snarare att det lät som att det var för tungt för henne att ta i, så hon remitterar mig vidare till öppenvårdspsyk med frågeställning om utbrändhet. Det är ju ett steg framåt i rätt riktning. 

Jag fick nog lite luft under vingarna av det där besöket och har fått lite jobbiga saker gjorda men även en ridtur på en timme. Det är så skönt att komma iväg på en hästrygg och bara känna de rytmiska stegen under sig. Synd bara att det blir så mycket ridning på väg utan möjlighet till lite snabbare tempo. Både jag och pållen älskar när han får springa så fort han bara orkar. Han steppar av otålighet innan jag låter honom lägga iväg som skjuten ur en kanon. Då står jag i stigbyglarna och bara njuter av fartvinden och kraften hos den lilla hästen som smugit sig så långt in i mitt hjärta. Fastän att det är en vansinneshastighet han får upp räcker det med att jag nästan viskar fram "oooh saaakta" så slår han av på takten och faller mjukt in i trav innan han pustar ut i skritt. 

I morgon får vi sällskap, så då blir det inga vansinnesfärder, men det kan vara mysigt ändå. 


2 kommentarer:

  1. Det låter så härligt att rida! Jag skulle också vilja göra det men att lära sig rida som vuxen, på ridskola, kräver både mod och energi innan det kan ge energi. Men det finns på min "to-do-list", så kanske en dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är härligt!! Och jag började på ridskola som vuxen, det går alldeles utmärkt :) Jag hade suttit lite på några hästar när jag var yngre, men aldrig lärt mig ordentligt. Hamnade i en grupp med andra lika nervösa vuxna, som växte tillsammans och hade otroligt roligt ihop. Vi hade också turen att få duktiga tränare, vilket jag upptäckte på en tidigare skola att det inte är självklart. Så var kräsen när du väljer skola, men börja rida!! De andra är minst lika nervösa som du <3 Dessutom är det bevisat att det är bra för oss som inte mår så bra i själen. Är det en vettig ridlärare så kan man komma överens om var man ska lägga ribban, så att man slipper onödig press.
      Kram <3

      Radera